Idag minns vi de offer som går under beteckningen, förintelsens minnesdag


Jag är ganska säker på att det inte har kunnat undgå någon vad det är för särskilt med just den dag som är idag. Men om nån skulle ha glömt hjälper jag gärna till att påminna om varför det är så viktigt att just den här dagen inte bara passerar förbi oss som vore det vilken annan och helt vanlig dag i almanackan.

Förintelsens minnesdag är av en sådan art att om man inte för en stund reflekterar över de fasor och grymheter som utspelade sig i nazismens dödsläger, så även om aldrig förståndsmässigt ta in och ens försöka förstå att, och att det över huvud taget var möjligt det som skedde, så är det naturligtvis en omöjlig uppgift att försöka sig på det, däremot kan vi minnas, ta del av överlevandes vittnesbörd och aldrig någonsin tillåta oss att varken glömma eller förneka de brott mot mänskligheten som då ägde rum.

Hans Frank, hängiven nazist,men kanske mest känd som Polens bödel lär ha sagt under Nürnberg-rättegången. Det kommer att gå tusen år, och ändå kommer denna Tysklands skuld inte vara utplånad.

Hur länge skall ondskan regera?


Enligt polisen var det en medveten, alltså en uträknad djävulsk plan när en lastbil igår mejade in i en folksamling, varpå 12 personer och 48 svårt skadade blev resultatet efter gårdagens missgärning i Berlin.  Återigen är detta bara ett sjukt bevis på att ondskan aldrig tar sig tid för att vila och tar en andningspaus, för när man minst anar det slår den till med sin all ondskefulla kraft i vars tjänst det finns människor som beredvilligt ställer sig till förfogande, detta utan att ha några som skrupler i sig och någon som helst känsla för rätten till en människas liv att fritt få vara den man är utan att nån kommer och söndersliter i trasor ens liv.

Vem minns inte föraren som i Nice häromåret förvandlade sin lastbil till ett monstruöst mordvapen, och där flertal oskyldiga människor fick sätta livet till.

Den här gången var det i Tyskland och i dess huvudstad Berlin som åter ondskan visade upp sitt rätta ansikte i all sin, vill jag påstå svårbegripliga ondska.

För vem kan förstå varför och dess mening när sånt händer?

Nej, ondskan ger sig som sagt ingen ro och heller ingen vila, och just därför är vi människor så sårbara, så oskyddade, så oförberedda när den uppenbara sig.

Men ändå tror jag att en dag kommer ondskan att för evigt besegras och få ett slut. För om jag inte hade den tron och det hoppet så vore livet inte bara meningslöst, än värre skulle livet i så fall framstå som ett stort och präktigt skämt.

Här ett lästips. Stanley Sjöberg om Islam.

http://aletheia.se/2016/12/12/missa-inte-hogaktuell-intervju-om-islam-med-stanley-sjoberg/

Vill påstå att det är få inom svensk kristenhet som är så initierad om vad denna religion handlar och vad det går ut på som han.