Summan av ditt ord är sanning


I sin bok: Varför ska jag tro på Gud, skriver Timothy Keller,

Om vi låter våra okritiska uppfattningar undergräva vårt förtroende för Bibeln, kan det kosta oss mer än vad vi tror. Om vi inte litar på Bibeln tillräckligt för att låta den utmana och korrigera vårt tänkande, hur kan vi då över huvud taget ha en personlig relation med Gud?

Det här är vad jag kallar en riktigt utmanade fråga,men som samtidigt är mångfacetterad, för vad och vilka konsekvenser får det för den troende liv om man inte är så överlåten till vad Gud har sagt i sitt ord, utan när det är en själv som jämt och ständigt vill ha sista ordet och så diktera villkoren för vad man i alla stycken anser vara sant och riktigt, och trots vad Guds ord har att säga i en viss mening så vidhåller man att det är ens personliga åsikt som står över Guds ord och som är gällande till både norm, tro och lära, och när man i allt låter ens känslor styra och ge direktiv åt livsviktiga beslut, bli man inte lätt likt ett rö i vinden då? . Det är alltså inte vad Bibeln säger och vad den lär ut till oss  som man i första hand anser att man behöver rätta sig efter, utan tvärtom, något som inte går att kalla för högmod och inget annat, men vad som också är uppenbart så handlar det om total avsaknad av respekt och gudsfruktan när man tar sig friheten att mala sönder Guds Ord i småbitar.

Men och som Keller, skriver, att graden och hur vi mäter,tror och förlitar oss på att Bibeln är Guds sanna och ofelbara ord avgörs genom vilken relation vi har till Gud, antingen som slapp likt en livrem man inte har förstått hur den fungerar, eller så tar den sig uttryck på helt annat sätt.

För hur kan man tillnärmelsevis påstå att man har en levande relation till Gud samtidigt som man menar på att visst innehåll i Bibeln är inget annat än att man måste förpassa det till sagornas och mytologins värld? Har man inte då i själva verket kommit att hamna i konflikt till den man påstår bekänna sig till? Och till vem i så fall är det man har gått under ok tillsammans med?

Psalm 119 handlar just om detta, om kärleken och om en rätt troendes förhållningssätt till Guds ord,  men i och med att den innehåller hela 176 Verser är det svårt att återge samtliga här. Men här lite om vad det handlar om.

Jag vill begrunda dina befallningar och tänka på dina vägar. Jag har min glädje i dina stadgar, jag glömmer inte ditt ord. Vers 15-16

Det finns hur mycket som helst som går att säga/skriva om den här psalmen, men för att inte dra ut på det i allt för långt stycke så handlar den om en mans vilja som är helt överlåten till Gud, men som också beskriver en längtan, en törst efter att i allt handla och göra efter vad som står skrivet. Och de här orden i vers 136, Strömmar av tårar rinner från mina ögon, därför att man inte tar vara på din undervisning. Det är ord som jag lätt kan identifiera mig med utifrån och på vilket sätt teologer och andra lärda män och kvinnor förhåller sig till Guds ord.Det är skamligt, milt uttryckt!

Avslutar det här inlägget med orden som står som rubrik till det här inlägget. I vers 160 Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga.

Citatet – Om dagens teologi


Dagens ‘teologi’ har inte ‘Guds ord’ som annat än ett slags fossilerat minne och är helt och hållet i sådana rövarhänder som varken känner Gud eller skrifterna. Sig själva och världen till oändlig skada.

Citatet var hämtar från det här inlägget.

http://teddydonobauer.blogspot.se/2017/02/hur-sann-ar-bibeln-och-hur.html

Kan tilläggas att det är få om ens nån kristen förkunnare som idag hade vågat yttra sig på det sättet. Men är man satt till att  där man anser sig stå i sanningens tjänst, då kan man inte för sin trovärdighet skull exkludera visst innehåll som man för dagen inte anser vara passande och som man därför gör avkall på. Risken med det är att man själv ser till att grundligt kapa den gren man sitter på. Och att det finns dom som skickligt hanterar en såg är en sak, men detta att dom samtidigt ler…