Om jag menar på att det finns en absolut sanning…


När jag läser om vad folk tycker och tänker och om hur somliga vill diktera villkoren för vad som får sägas, vad som ska sägas,och vad som inte får sägas inom vad som ryms inom vad Bibeln, Guds ord har att säga inom låt oss säga ett visst område, en viss kategori, kan jag inte bland låta bli att dra lite grann på smilbanden, inte på varken ett överlägset sätt, eller som om att jag vet och kan allt och därför ha en nedlåtande attityd mot den, de som för det första inte delar den kristna tron med mig och andra, så kan inget bli mer fel än att jag skulle se mig som jag vore så mycket bättre än en annan människa för att jag är kristen, sånt är bara rent nonsens.

Men varför skall då den som inte tror få sätta sig över den som tror och därför diktera villkoren för vad den personen menar på vad som är riktigt och sant i alla avseenden? Ursäkta mig, men ett sådant resonemang har jag väldigt svårt att förstå mig på hur man tänker där, hur skulle det se ut om t.ex jag skulle kliva in på låt oss något politiskt parti kontor och hävda med full kraft att det här ställer jag inte upp vad som står i era stadgar, partiprogram, det finns en rad punkter ni måste korrigera och helt ändra för att det skall falla mig väl in i smaken, och gör ni inte det då blir jag sur och tvär. Vem skulle överhuvudtaget bry sig om att ta det minsta notis om en sådan person? Förmodligen ingen, åtminstone knappt ingen alls. Men ändå är det just och precis på det här sättet många människor menar på att man kan handskas och handla därefter gentemot den kristna tron, kyrkan och vad som står att läsa i den heliga skrift.

Men likväl händer det, och rätt ofta nu för tiden att just kyrkans ledare och dess förespråkare,inte bara kompromissar med Guds ord,allt för att göra den icke troende människan till lags, precis som att man tror och menar på att man kan begå och syssla med nån slags byteshandling i fråga om vad som rör den kristna tron och vad som Gud har sagt i sitt ord, det blir ju bara så patetiskt när man sänker sig till den nivån, för när människofruktan är så mycket större än den respekt och den gudsfruktan man bör ha för Gud, då är det inte Gud man har sänkt genom ett sådant förfarande, det är sig själv man har sänkt.