Vittna,samtala om Jesus är…


I det här och kommande inlägg kommer jag att dela mina erfarenhet av vad det innebär och vill säga att vittna om sin kristna tro. För om det är något som har piggat upp och gjort att jag har känt att jag blivit upplivad på insidan, så är det när jag i kontakt med andra människor har fått tillfälle att både vittna om vad den kristna tron har fått betyda för mig,men även där jag hamnat i diskussioner om  t.ex vad som faktiskt står skrivet i Bibeln, vilket där det är mycket vanligt att det finns och förekommer en massa åsikter och tyckande som att inte alls har så stora likheter med originalets innehåll och kontext. Ibland kan det bli precis hur tokigt som helst i ett enda virrvarr av tankar och idéer som inte smälter samman i någon som helst enhet.

Det är för övrigt anledningen till att jag ogillar när man på sociala medier ibland ser Bibeltexter, ofta prydda med mycket vackra bakgrundsbilder,men lösryckta bibelcitat där man frångår hela dess kontext,så är jag rädd att man gör de en björntjänst, och när man läser inte ens hälften av innehållet,utan det bli korthugget och som det vore nån slags skön romantik kristendomen handlar om, då har man i sanning missförstått med vad som är meningen med att sprida och så ut det budskapet.

Nu klandrar jag naturligtvis inte de, den som inte tror när man har en helt snedvriden, eller om du så vill feltolkad bild och uppfattning av och vad som står i Guds ord. Men hur skulle de kunna ha en förståelse över vad som står skrivet om inte nån som själv är djupt förankrad i texterna lägger ut texten, detta på ett sådant begripligt sätt där man förklarar vad det handlar om och därmed undanröjer alla tänkbara tendenser till att det ska uppstå missförstånd.

Enligt min mening finns det inget som är så ineffektivt, förödande och så deprimerande som när kyrkans folk lindar in kristendomens budskap till fullständig oigenkännlighet och så gör budskapet obegripligt för den vanliga lyssnaren.

Själv har jag otaliga gånger under årens lopp fått tillfälle att vittna om Jesus, och om det centrala i kristen tro, korset. På senare år har det dessvärre gått allt längre tid mellan gångerna, vilket det egentligen inte finns nån ursäkt för alls, möjligen dåliga ursäkter i så fall. Inte det heller om jag ska vara ärlig.

Men, jag har insett mitt behov av att vända om när det gäller det här. Därför kan jag likt Paulus idag utropa. Ve mig om jag inte predikar evangelium!

 

 

Känns som om Gud hört min bön


För vilken gång ordningen det var som jag idag skrev och skickade ett mail där jag visade mitt intresse kring ett ledigt jobb vet jag inte, det har jag för länge sen tappat räkningen på, men det har onekligen blivit några ansökningar jag skrivit under årens lopp, men i de allra flesta fall har jag inte ens fått så mycket som tack före visat intresse hos de arbetsgivare jag sökt jobb hos.

Men jag klandrar dom inte för det, för vem har tid att inte bara läsa i genom var och ens ansökning som kommer in? Om man dessutom skall ägna tid åt att lämna svar på alla de ansökningar som kommer in, då lär man inte få hålla på med nåt annat än just den uppgiften.

I Bibeln står det att läsa om att det är inte om hur vi ber, att det är en viss längd på det med en massa inlärda fraser och kanske till och med en massa tomma ord som är huvudsaken när vi ber, utan det som betyder nått är att vi ber. Och när Jesus undervisade om vad bön är och vad det handlar om säger han att, er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det. Matteus 6:8

Nu har en del tolkat dessa ord som att det skulle gälla att i och med vår Fader redan vet vad vi behöver, innan vi ens har nämnt det för honom, så varför då över huvud taget i bön lägga fram det till honom? Men då har man i så fall missuppfattat om vad det hela handlar om, och om varför vi både behöver be och  varför vi skall be.

Ibland har jag känt som att när jag ber så försvinner mina böner ut i tomma intet, som om att Gud varken lyssnar eller tar någon som helst notis om mina böner, tvivlet vill liksom fånga mig i sitt grepp och riktigt suga musten ur mig, men när jag har låtit tvivlet att liksom bli en övervinnare då har också mitt böneliv fryst till is och allt jag har kvar är en massa fåfängliga tankar som snurrar runt i mitt huvud och som får mig att dras åt ett helt annat håll och riktning än vad och som det skulle kunna göra, nämligen i riktning mot Gud och vad han har sagt i sitt ord.

Akta er för de falska profeterna


När jag har läst och allt som ofta på distans följt med vad som skrivs och debatteras kristna emellan så är det märkligt hur och vilket sätt man låter de falska profeterna hållas. Väldigt sällan händer det dock att det, och som borde ske att man öppet och skarpt tillrättavisar dessa, vars kall ligger i att inte bekräfta att Bibeln är Guds ord, utan i stället hänger sig man med all tänkbar ansträngning att antingen förneka Bibelns innehåll till oigenkännlighet för den vanliga troende människan, eller så riktar man så stark kritik mot den att man helt sonika dissekerar Bibelns budskap och innehåll.

Men detta att man inte fullständigt klär av dessa falska profeter och låter dom står där i sin nakenhets skam till åtlöje, inte minst för dom själva, är något som förundrar mig och som jag inte blir klok på varför man tillåter dom härja och sprida runt med sin smörja på det sätt man gör. Att det dessutom är dessa som har till uppgift att utbilda morgondagens pastorer och predikanter på exempelvis Örebro teologiska högskola ÖTH, så borde det därför finnas något som helst intresse hos dem som är trons försvarare och som inte kompromissar med att och som det står att läsa i 2 Timoteusbrevet 3:16-17,

Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, och till fostran i rättfärdighet,för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.

Att lika frenetiskt som de som lägger ner studier på att förneka och att göra Guds ord om intet, lika,och med minst lika mycket frenesi,om inte mer, lägga ner tid och energi på att försvara Guds ord precis som det är och det står skrivet.

Så varför och av vilken anledning låter man då dessa falska profeter, eller teologer som de visst är hållas utan att man, antingen att man bemöter dom med  Guds ords vittnesbörd och så tillrättavisar dom,  eller att man helt sonika vänder de ryggen och förpassar dem ut i kylan. Men just detta att man låter de hållas och undergivet inte bryr sig om i vilken riktning ”tåget”går är kanske det som är det mest skrämmande av allt.

Anders Gerdmar, rektor för Skandinavisk teologisk högskola, är förvisso en av få som har tagit upp striden till att försvara Bibelns budskap som absolut sanning i varenda mening och varje bokstav. Men samtidigt tycks det som att han haltar när det gäller det här, för varför och han som han gör drista sig till att kalla dessa för bröder som vore de att de hade allt gemensamt i de grundläggande frågorna om kristen tro och Bibelns budskap, när de i själva verket är hans diametrala motståndare. Nej, då är han lite väl frikostig med sina ord till att avgöra vem som är hans broder i tron.

Jesu ord och uppmaning till hans efterföljare att akta sig för de falska profeterna ( Matteus 7:15) understryks noga av honom genom att de är klädda som får, alltså som vore de några som håller sig till sanningen och som i sanning är Jesu efterföljare, och som uppträder som vore de i ljusets gestalt. Men och som Jesus varnar oss för är de i sitt inre rovlystna vargar. Och dessa har redan skördat sina offer.

Kan också här nämna att, Stefan Swärd försöker även han så gott han kan, men eftersom han inte har någon teologisk bakgrund och utbildning, så kastar sig dessa som är utbildade inom det här området över honom som just rovlystna vargar. Jag tror Gud ler åt dom. Läs Psaltaren 2:4

Vi är bara i början av det här året, mycket har redan hänt, men vad som komma skall det vi väldigt lite om. Men kanske blir det som några profetröster har siat om? Nämligen genombrott på flertal områden, både vad som rör våra egna och högst personliga liv, men även vad som  kommer att ske i nationerna. Läs mer om det här.

http://aletheia.se/2017/02/06/profetroster-om-ar-2017/

Ibland händer det att man ser dom på stan


Vilka då? Jo, de som det så fint heter har lämnat sin bekvämlighetszon för att ge sig ut på stan och timma ut och timme in oförtrutet försöker de värva nya medlemmar till den förening, eller som senast när jag stötte på en ung kvinna som stod utanför en av varubutikerna här i stan, vilket rörde sig om att  försöka värva nya medlemmar till naturskyddsföreningen. Och visst märktes det att hon brann för sin sak, hon var både bra på att snacka, talets gåva var hon rikt utrustad med, och att marknadsföra om varför man skulle stödja deras verksamhet, något som jag för övrigt är övertygad om att de fyller sin funktion i samhället.

Det märks tydligt när som någon för talan verkligen tror på det man talar om och när de inte gör det.

Detta att vi dessutom på riktigt nära håll har sett hur man skövlar skog och mark för att bereda plats och utrymme för fler bostäder, bl.a håller man för närvarande på att anlägga en gång/cykelväg som ligger precis intill kanten där det ligger ett helt annat skogsområde. Jodå, människan breder ut sig åt alla möjliga håll och kanter, men naturen den bryr man sig mindre om och så tar man således ingen som helst hänsyn till den.

 

 

Jag har en bön


Och det är att min tro under 2017 ännu mer ska fördjupas, detta för att jag ännu må mer omfamnas av  hans vilja. Det är det som är viktigast av allt och som i första hand betyder nåt.

Att ta ett sånt här beslut, vad betyder då det, och vad får det för direkta återverkningar i mitt liv? Ja, en sak är säker, det kommer att kosta på, men så har också Jesus sagt att den som inte varje dag är beredd att varje dag, märk väl, varje dag, är beredd att ta sitt kors och följa honom är inte värdig att kallas hans efterföljare.

Det här låter inte klokt i mångas öron, särskilt de som inte tror och som inte har lärt känna Gud. Men i regel är det som så att det att man inte begriper sig på, det har man heller inte ont av.

Det hjärta som en gång var varmt


När Jesus talar om, vilket står att läsa i Matteus 24:12 Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.

Av allt det Jesus förkunnade för folket, antingen genom de liknelser han använde sig av för att åskådliggöra Guds rikes principer, Faderns hjärta, eller mycket annat av det han sa och predikade, så finns det mig veterligen inga andra ord som är och känns mer skrämmande än just de orden från Matteus 24:12

Det vi kan förstå och som är gällande utifrån de orden om att kärleken kommer att svalna hos de flesta, så är det inget som bara händer av sig själv. Att kärleken skall svalna betyder inte det att det en gång har varit varmt? Visst gör det det. Men nånting har onekligen hänt under resans gång. Från att det en gång fanns ett varmt, kärleksfullt hjärta, ett osjälviskt hjärta som inte satte sig själv i högsätet utan först och främst när man hade ett utgivande hjärta, fylld av kärlek, så har nånting hänt, något som har fått ens hjärta att kallna och som en direkt konsekvens av det har kärleken i ens liv gentemot sina medmänniskor svalnat.

Att kärleken är något som kopplat till något som finns i våra hjärtan är något som utan vidare går att slå fast med all bestämd säkerhet. I Ordspråksboken 4:23 står det följande.

Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.

Så,vad är det då som kännetecknar en människa vars hjärta har svalnat? Jo, det saknar liv. Kanske var det så att nån gång under sitt liv fanns det allt som kännetecknar huruvida det finns ett varmt,levande och kärleksfullt hjärta hos de flesta som Jesus talar om, men av en eller annan anledning har hjärtat torkat igen, och i stället för att ens liv vittnar om allt det som gör oss Kristuslika, så har det växt upp törne och nässlor i den människans liv, det märks rätt snart vad som finns i en människa inre förråd, och många gånga gånger har jag häpnat över den kyla, den hårdhet som många, allt för många kristna går och bär på, och som man därigenom förpestar tillvaron med sin närvaro. Men visst har jag även mött på motsatsen, men de tillhör undantagen, sanna mina ord.

Men finns det då inget botemedel mot när kärleken har svalnat i sina liv? Är det kört? Nej, för i genom Guds nåd, kärlek, en kärlek som Han för övrigt bevisade för oss när han gav sitt liv för oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. Rom 5:8

Så var är det då lösningen och hur på vilket sätt finns det hopp? Jo, genom att vi av hela vårt hjärta och allt vårt förstånd vänder om till Gud.

Avslutningsvis några ord från Romarbrevet 13:8

Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

Tänkvärt av Tomas Dixon


Tomas Dixon, har skrivit ett synnerligen intressant inlägg: Jesus grundade aldrig någon kyrka.  Här ett kort citat.

Det som Bibeln berättar om – på detta tema – är hur uppfyllelsen av urgamla profetior till det judiska folket gick in i verkställighetsfasen. Det är helt uppenbart i Nya testamentet (NT) att det för Jesus och de första Jesus-lärjungarna inte handlade om en ny religion utan om fullbordad judendom. Judarna hade länge väntat på Messias, nu hade han kommit.

Inlägget i sin helhet här.

Jesus grundade aldrig någon kyrka

Men de ord från den här artikeln som fick mina ögon att fästa ett extra ögonkast på den var de här.

GUD VALDE DE SMÅ OCH MAKTLÖSA. Simon Klippan var fiskare från en avkrok, inte kejserlig överstepräst i den tidens Washington DC!

Anledningen till att det idag inom våra kristna sammanhang sällan talas om varifrån, den sociala status, och om vilken bakgrund om var och en av de 12 lärjungarna hade som Jesus kallade till sig som så att säga sin inre kärna, det hänger samman med  en och bestämd sak, nämligen det faktum som är gällande för den som vill och känner sig kallad till nån form av församlingstjänst idag, antingen om det rör sig om pastorstjänst, eller om det rör sig om evangelistens tjänst. Nu är det förvisso inget som säger att bara för att man kommer från enkla förhållanden och har en bakgrund som låt oss säga renhållningsarbetare,  nu tog jag bara det som ett exempel, kunde lika gärna ha varit en fabriksarbetare, fiskare, eller vilket annat  lågavlöningsarbete som helst och som inte räknas till de mest statusinriktade yrken i vårt moderna samhälle, så kvarstår det som faktum att har du inte fullföljd gymnasiekompetens, följd av fleråriga studier på antingen folkhögskola, eller annan form av högskola, då ska du inte ens tänka tanken på att komma ut i tjänst i Guds rike, det är kört för dig, och detta innan du ens  har snuddat vid den tanken.

Men trots det faktum att kristenheten i vårt land aldrig någonsin har gått sån kräftgång som den gör nu, med medlemstapp, förkunnelse som inte håller sig till Ordet, och så vidare, är det ingen som ställer sig rannsakande frågor som. Hur och på vad sätt har det fört kristenheten framåt i det här landet genom att våra pastorer och andra typ av tjänster är så mycket mer välutbildade än vad de någonsin har varit?

Hur? Det är dags att vi åtminstone börjar till att fundera, både över ett och annat. Men läser m,an bara tillstymmelse till väckelsekristendom och till vilka Gud utvalde och kallade till tjänst kanske man kommer på andra tankar.  D.L Moody, hur många känner till just den amerikanske väckelsepredikanten som levde på 18-talet?. Och som gick direkt från att har varit skomakare till yrket direkt ut i tjänst, detta utan någon som helst teologisk utbildning.

Ett tappert försök till analys av svensk kristenhet, skrev Stefan Swärd, ett inlägg om det som du kan läsa om här.

Analys av svensk kristenhet

Så här skriver han bl.a.

Vi som har ett starkt engagemang för svensk kristenhet och tror på kristendomens framtid i Sverige, vi möter ständigt fakta som inte är uppmuntrande.