Summan av ditt ord är sanning


I sin bok: Varför ska jag tro på Gud, skriver Timothy Keller,

Om vi låter våra okritiska uppfattningar undergräva vårt förtroende för Bibeln, kan det kosta oss mer än vad vi tror. Om vi inte litar på Bibeln tillräckligt för att låta den utmana och korrigera vårt tänkande, hur kan vi då över huvud taget ha en personlig relation med Gud?

Det här är vad jag kallar en riktigt utmanade fråga,men som samtidigt är mångfacetterad, för vad och vilka konsekvenser får det för den troende liv om man inte är så överlåten till vad Gud har sagt i sitt ord, utan när det är en själv som jämt och ständigt vill ha sista ordet och så diktera villkoren för vad man i alla stycken anser vara sant och riktigt, och trots vad Guds ord har att säga i en viss mening så vidhåller man att det är ens personliga åsikt som står över Guds ord och som är gällande till både norm, tro och lära, och när man i allt låter ens känslor styra och ge direktiv åt livsviktiga beslut, bli man inte lätt likt ett rö i vinden då? . Det är alltså inte vad Bibeln säger och vad den lär ut till oss  som man i första hand anser att man behöver rätta sig efter, utan tvärtom, något som inte går att kalla för högmod och inget annat, men vad som också är uppenbart så handlar det om total avsaknad av respekt och gudsfruktan när man tar sig friheten att mala sönder Guds Ord i småbitar.

Men och som Keller, skriver, att graden och hur vi mäter,tror och förlitar oss på att Bibeln är Guds sanna och ofelbara ord avgörs genom vilken relation vi har till Gud, antingen som slapp likt en livrem man inte har förstått hur den fungerar, eller så tar den sig uttryck på helt annat sätt.

För hur kan man tillnärmelsevis påstå att man har en levande relation till Gud samtidigt som man menar på att visst innehåll i Bibeln är inget annat än att man måste förpassa det till sagornas och mytologins värld? Har man inte då i själva verket kommit att hamna i konflikt till den man påstår bekänna sig till? Och till vem i så fall är det man har gått under ok tillsammans med?

Psalm 119 handlar just om detta, om kärleken och om en rätt troendes förhållningssätt till Guds ord,  men i och med att den innehåller hela 176 Verser är det svårt att återge samtliga här. Men här lite om vad det handlar om.

Jag vill begrunda dina befallningar och tänka på dina vägar. Jag har min glädje i dina stadgar, jag glömmer inte ditt ord. Vers 15-16

Det finns hur mycket som helst som går att säga/skriva om den här psalmen, men för att inte dra ut på det i allt för långt stycke så handlar den om en mans vilja som är helt överlåten till Gud, men som också beskriver en längtan, en törst efter att i allt handla och göra efter vad som står skrivet. Och de här orden i vers 136, Strömmar av tårar rinner från mina ögon, därför att man inte tar vara på din undervisning. Det är ord som jag lätt kan identifiera mig med utifrån och på vilket sätt teologer och andra lärda män och kvinnor förhåller sig till Guds ord.Det är skamligt, milt uttryckt!

Avslutar det här inlägget med orden som står som rubrik till det här inlägget. I vers 160 Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga.

Akta er för de falska profeterna


När jag har läst och allt som ofta på distans följt med vad som skrivs och debatteras kristna emellan så är det märkligt hur och vilket sätt man låter de falska profeterna hållas. Väldigt sällan händer det dock att det, och som borde ske att man öppet och skarpt tillrättavisar dessa, vars kall ligger i att inte bekräfta att Bibeln är Guds ord, utan i stället hänger sig man med all tänkbar ansträngning att antingen förneka Bibelns innehåll till oigenkännlighet för den vanliga troende människan, eller så riktar man så stark kritik mot den att man helt sonika dissekerar Bibelns budskap och innehåll.

Men detta att man inte fullständigt klär av dessa falska profeter och låter dom står där i sin nakenhets skam till åtlöje, inte minst för dom själva, är något som förundrar mig och som jag inte blir klok på varför man tillåter dom härja och sprida runt med sin smörja på det sätt man gör. Att det dessutom är dessa som har till uppgift att utbilda morgondagens pastorer och predikanter på exempelvis Örebro teologiska högskola ÖTH, så borde det därför finnas något som helst intresse hos dem som är trons försvarare och som inte kompromissar med att och som det står att läsa i 2 Timoteusbrevet 3:16-17,

Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, och till fostran i rättfärdighet,för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.

Att lika frenetiskt som de som lägger ner studier på att förneka och att göra Guds ord om intet, lika,och med minst lika mycket frenesi,om inte mer, lägga ner tid och energi på att försvara Guds ord precis som det är och det står skrivet.

Så varför och av vilken anledning låter man då dessa falska profeter, eller teologer som de visst är hållas utan att man, antingen att man bemöter dom med  Guds ords vittnesbörd och så tillrättavisar dom,  eller att man helt sonika vänder de ryggen och förpassar dem ut i kylan. Men just detta att man låter de hållas och undergivet inte bryr sig om i vilken riktning ”tåget”går är kanske det som är det mest skrämmande av allt.

Anders Gerdmar, rektor för Skandinavisk teologisk högskola, är förvisso en av få som har tagit upp striden till att försvara Bibelns budskap som absolut sanning i varenda mening och varje bokstav. Men samtidigt tycks det som att han haltar när det gäller det här, för varför och han som han gör drista sig till att kalla dessa för bröder som vore de att de hade allt gemensamt i de grundläggande frågorna om kristen tro och Bibelns budskap, när de i själva verket är hans diametrala motståndare. Nej, då är han lite väl frikostig med sina ord till att avgöra vem som är hans broder i tron.

Jesu ord och uppmaning till hans efterföljare att akta sig för de falska profeterna ( Matteus 7:15) understryks noga av honom genom att de är klädda som får, alltså som vore de några som håller sig till sanningen och som i sanning är Jesu efterföljare, och som uppträder som vore de i ljusets gestalt. Men och som Jesus varnar oss för är de i sitt inre rovlystna vargar. Och dessa har redan skördat sina offer.

Kan också här nämna att, Stefan Swärd försöker även han så gott han kan, men eftersom han inte har någon teologisk bakgrund och utbildning, så kastar sig dessa som är utbildade inom det här området över honom som just rovlystna vargar. Jag tror Gud ler åt dom. Läs Psaltaren 2:4

Vi är bara i början av det här året, mycket har redan hänt, men vad som komma skall det vi väldigt lite om. Men kanske blir det som några profetröster har siat om? Nämligen genombrott på flertal områden, både vad som rör våra egna och högst personliga liv, men även vad som  kommer att ske i nationerna. Läs mer om det här.

http://aletheia.se/2017/02/06/profetroster-om-ar-2017/

Vem predikar evangelium om inte kyrkan gör det?


Att Sverige idag är ett land där folket på senare år alltmer har distanserat bort från tron på att det finns en Gud är ett faktum som idag är väl känt inom våra gränser, men som också har uppmärksammats i utländsk media.
Men för att vi inte vill ha något som helst att göra med Gud så betyder inte det att han har blivit mindre intresserad av oss och att vi skall ha en levande relation med honom, något som han har bevisat att han tar oss på allvar är det pris som Jesus Kristus betalade genom att han tog våra synder på sig och lär sig plågsamt korsfästas, detta för att vi skulle få möjligheten att försonas med Gud. I annat fall hade det varit kört för oss.

Det är detta som rätt och slätt kallas evangelium, vilket även kan förklaras med orden. Detta är Guds centrala budskap till mänskligheten att det finns ett hopp,det finns en frälsning, det finns ett liv där människan kan återupprättas till det primära syfte som hon är ämnad till att vara under korta liv som vi befinner oss här på jorden.

Många gånger har jag undrat vad det är så stötande med den kristna tron, och budskapet med den att man därför inte inte vill ha något som helst att göra med det. För i stället för att öppna sitt hjärta och positivt bejaka Guds kärlek så springer man åt helt annat håll än vad man borde göra, man vänder Gud ryggen, vilket är ett medvetet och fast beslut, men Guds beslut det står fast och låter inte ändra på sig, inte ens för att människan styr sina steg mot ett håll och riktning som är allt annat än i riktning mot Gud.

Men till och med inom kyrkans värld och ramar talas det inte idag på ett frimodigt sätt om detta budskap, nej, i stället är man ständigt upptagen med vad som för dagen anses  vara värt att lägga sin panna i veck för, och så diskuteras och följer det debatter på löpande band, ordklyverierna står som spön i backen, allt medans ingen får höra talas om det glada budskapet, evangelium.

Detta är inget annat än ett praktmisslyckande för kyrkan i det här landet, och då inkluderar jag kristenheten som sådan i sin helhet i den meningen. Nej,kyrkans primära uppgift och i vars tjänst man står till att förkunna Guds rådslut, det är inget som längre tycks stå överst i dagordningen för dess verksamhet. Och det är sorgligt, mycket beklagansvärt till och med.

I en artikel i Världen idag skriver. Dan Salomonsson, pastor Uppsala pingst, följande.

Men om någon menar att trons förvissning ska få konsekvenser i samhället, då rusar den sekulära åsiktspolisen fram med  blixtens hastighet. Den själv utnämnda neutrala ateistiska klokskapen påpekar att ett ”modernt samhälle” inte kan tolerera uttryck för en religiös övertygelse.

 

Jag har en bön


Och det är att min tro under 2017 ännu mer ska fördjupas, detta för att jag ännu må mer omfamnas av  hans vilja. Det är det som är viktigast av allt och som i första hand betyder nåt.

Att ta ett sånt här beslut, vad betyder då det, och vad får det för direkta återverkningar i mitt liv? Ja, en sak är säker, det kommer att kosta på, men så har också Jesus sagt att den som inte varje dag är beredd att varje dag, märk väl, varje dag, är beredd att ta sitt kors och följa honom är inte värdig att kallas hans efterföljare.

Det här låter inte klokt i mångas öron, särskilt de som inte tror och som inte har lärt känna Gud. Men i regel är det som så att det att man inte begriper sig på, det har man heller inte ont av.

Hej och välkommen 2017!


Men  mycket mer än så ämnar jag inte skriva så här i början av ett nytt år. Men låt mig för omväxling skull få ställa en fråga som lyder på följande sätt.

Varför ska jag tro på Gud? Nu är inte frågan riktad till mig själv, utan till dig, er som läser det här inlägget. Välkommen förresten du som har hittat hit till min blogg.

Fundera gärna en stund över just den specifika frågan. Själv har jag inga som helst problem med att tro på Gud, men mer om det längre fram.

Gott nytt år!

När allt är svart eller vitt utan några gråzoner


I boken: Den Gud som finns till, skriver, Francis A. Schaeffer

På ett sätt borde en kristen grund vara glad över att så många lever under förtvivlans linje och är fullt medvetna om sitt läge. Den kristne skulle vara tacksam över att han, när han talar till dessa människor inte behöver avlägsna sida efter sida med optimistiska svar, som är emot alla bevis och utan grund. Ty kristendomen är inte romantisk, den är realistisk.

Och för att säga som Paulus. Om du hittar Kristi döda kropp är diskussionen avslutad.

Det hjärta som en gång var varmt


När Jesus talar om, vilket står att läsa i Matteus 24:12 Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.

Av allt det Jesus förkunnade för folket, antingen genom de liknelser han använde sig av för att åskådliggöra Guds rikes principer, Faderns hjärta, eller mycket annat av det han sa och predikade, så finns det mig veterligen inga andra ord som är och känns mer skrämmande än just de orden från Matteus 24:12

Det vi kan förstå och som är gällande utifrån de orden om att kärleken kommer att svalna hos de flesta, så är det inget som bara händer av sig själv. Att kärleken skall svalna betyder inte det att det en gång har varit varmt? Visst gör det det. Men nånting har onekligen hänt under resans gång. Från att det en gång fanns ett varmt, kärleksfullt hjärta, ett osjälviskt hjärta som inte satte sig själv i högsätet utan först och främst när man hade ett utgivande hjärta, fylld av kärlek, så har nånting hänt, något som har fått ens hjärta att kallna och som en direkt konsekvens av det har kärleken i ens liv gentemot sina medmänniskor svalnat.

Att kärleken är något som kopplat till något som finns i våra hjärtan är något som utan vidare går att slå fast med all bestämd säkerhet. I Ordspråksboken 4:23 står det följande.

Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.

Så,vad är det då som kännetecknar en människa vars hjärta har svalnat? Jo, det saknar liv. Kanske var det så att nån gång under sitt liv fanns det allt som kännetecknar huruvida det finns ett varmt,levande och kärleksfullt hjärta hos de flesta som Jesus talar om, men av en eller annan anledning har hjärtat torkat igen, och i stället för att ens liv vittnar om allt det som gör oss Kristuslika, så har det växt upp törne och nässlor i den människans liv, det märks rätt snart vad som finns i en människa inre förråd, och många gånga gånger har jag häpnat över den kyla, den hårdhet som många, allt för många kristna går och bär på, och som man därigenom förpestar tillvaron med sin närvaro. Men visst har jag även mött på motsatsen, men de tillhör undantagen, sanna mina ord.

Men finns det då inget botemedel mot när kärleken har svalnat i sina liv? Är det kört? Nej, för i genom Guds nåd, kärlek, en kärlek som Han för övrigt bevisade för oss när han gav sitt liv för oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. Rom 5:8

Så var är det då lösningen och hur på vilket sätt finns det hopp? Jo, genom att vi av hela vårt hjärta och allt vårt förstånd vänder om till Gud.

Avslutningsvis några ord från Romarbrevet 13:8

Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.