Med perspektiv på något annat än sig själv


Varje månad blir vi uppdaterade om de förföljelser som äger rum mot kristna runt om i världen genom den tidning och nyhetsbrev vi får från Open Doors. Idag räknar man med att upp till 215 miljoner kristna får lida förföljelse för sin kristna tro skull.

I Indien, för att nämna ett exempel utfördes i snitt 40 attacker i månaden mot kristna eller mot kyrkan, skriver Peter Paulsson i det senaste numret av O D. Vidare skriver han följande.

Miljontals kristna förtjänar att media, myndigheter och framför allt kristna i Väst inte är likgiltiga för den förföljelse de möter. Vi är en kropp i Kristus, och deras situation angår oss!

Själv har jag ofta förundrat mig om varför det annars och hur det kommer sig att det är så tyst om detta inom svensk kristenhet. På som för att ta ett exempel är det inom den kristna bloggsfären i det närmaste knäpptyst när det handlar om att på olika sätt visa att man menar allvar genom att ta ställning för sina trossyskon som förföljs för sin tro, faktum är att det är så illa att jag inte kan på rak arm i det här inlägget visa på nån som på sin kristna blogg som har skrivit om det här.

Exakt vad detta beror är inte jag man att söka ge nån bra förklaring på varför det förhåller sig på det viset, men i första hand beror det på att det finns ingen förklaring till varför det är så tyst som det är, och det är inget annat än att betrakta som en ren ynkedom och inget annat, men så fort det kommer i fråga om debatter i vad det nu kan handla om för ämne, då dyker ”proffstyckarna” upp med sin närvaro och har alla möjliga och omöjliga tankar om det mesta, detta utan att ofta komma nån vart med sitt resonemang.

Men trots att både forskning och rapporter visar och talar om att kristendomen är den som är den mest förföljda religionen är det inget som tycks bekymra kristna här i Väst.

Och så till sist den retoriska frågan som, Peter Paulsson ställer.

Om vi glömmer, är vi då medbrottslingar?

Förföljelsen mot kristna i Kina angår det oss?


I senaste numret av tidningen Världen idag, aktualiseras det om den allt mer trängda och svåra position det utgör för kristna i dagens Kina.

Den kinesiska rättsstaten har urholkats i sådan grad att det inte varit värre sedan kulturrevolutionen 1966 – 1976, står det att läsa om i artikeln. Och så här säger David Kilgour, människorättsaktivist och författare.

Kinas partisstat har inte gått så långt som Nazityskland med sin Förintelse, men i dess förtryck av utvalda offer av samvetsfångar, inklusive tvingad organskörd, liknar detta det Tredje Riket.

Så vad och på vilket sätt angår då detta oss, inte minst kristna som bor här i Väst? Och om det finns något vi kan göra, så vad i så fall? Först och främst ska vi inte vara likgiltiga för vad våra kristna trossyskon utsätts för under så hårda prövningar, för som när man läser om vad som händer är det svårt att på ett normalt och mänskligt sätt ta in i sina sinnen och att på begripligt sätt försöka förstå, det är det in det närmaste en oöverstiglig sak att göra.

Men ändå finns nåt som vi kan göra, och det är att be, det är det minsta vi kan göra där vi sitter i våra bekväma bon och kyrkor och inte ens behöver snudda vid tanken att vi ska bli straffade på det inhumana sätt för vår tros skull.