Nej, påven har inget här att göra


Att det är i det närmaste omöjligt undgå att påven är på ingång till Sverige, det måste man vara blind för att i så fall har kunnat missa det. Men som sagt inget är omöjligt. Hur som helst har tidningen Dagen i dagens nummer ställt frågan till 10 personer om hur de ser på detta nu kommande besök. Du kan läsa om det här.

http://www.dagen.se/tio-roster-om-pavens-besok-i-sverige-1.793937

När jag efter att ha läst vad var och en av dom säger och har för åsikt om det här så förstärks jag i min uppfattning om att kristenheten i det här landet befinner sig ett andligt mer eller mindre katastrofalt läge, vilket bevisas genom den oerhörd stora brist på starka och frimodiga andliga ledare idag och som är gällande idag, inte ens inom den karismatiska kristenheten finns det idag nån andlig ledare, pastor, eller predikant som sticker ut på något nämnvärt sätt,och vad gällande den profetiska rösten och tjänst så har den tycks det som gått i graven, och det märks, inte minst när man läser vad var och en av de här 10 personerna, dock med vad nåt undantag säger.

Undantaget i det här sammanhanget och den jag syftar på är, Jacob Sunnliden, och som säger följande.

Personligen så svänger jag lite i den här frågan, jag går runt och provtycker om jag ska vara för eller emot. Jag var först emot, påven har inget i Lund att göra, nästan som en provokation. Sedan har jag svängt och tyckte att det är jättebra. Nu är jag väl någonstans mittemellan. Visst är det bra att prata med katoliker och komma ihåg reformationen, vi är bröder och systrar. Men det finns lärosatser som vi som lutheraner inte kan släppa på. I dokumentet som är framtaget, finns det en del tveksamheter, exempelvis i frågan om rättfärdiggörelsen. Dessutom är Martin Luther fortfarande bannlyst, och det första påven borde göra när han kommer hit är att upphäva den. Men jag har kollat med katolska stiftet, och han sägs vara bannlyst för tid och evighet.

Martin Luther, fortfarande bannlyst alltså. Intressant. Men det är inget som tycks bekymra de övriga nio, och än mindre ärkebiskopen, med flera inom den svenska kyrkan, som för övrigt är så kraftigt på fallrepet, detta dock utan att det varken bekymrar, eller är något som helst orosmoment för den och dess ledarskap, att ”båten” tar in vatten och är på god väg att sjunka är alltså inget som tycks bekomma dem, mycket märkligt.

För några veckor sen gick jag och min fru ur svenska kyrkan, och det är ett beslut som jag inte kan se det finns nån anledning till att ens ompröva, åtminstone inte i dagsläget. Och påven då? Han får gärna komma hit och besöka vårt land, men i så fall som turist och inget annat.