Känns som om Gud hört min bön


För vilken gång ordningen det var som jag idag skrev och skickade ett mail där jag visade mitt intresse kring ett ledigt jobb vet jag inte, det har jag för länge sen tappat räkningen på, men det har onekligen blivit några ansökningar jag skrivit under årens lopp, men i de allra flesta fall har jag inte ens fått så mycket som tack före visat intresse hos de arbetsgivare jag sökt jobb hos.

Men jag klandrar dom inte för det, för vem har tid att inte bara läsa i genom var och ens ansökning som kommer in? Om man dessutom skall ägna tid åt att lämna svar på alla de ansökningar som kommer in, då lär man inte få hålla på med nåt annat än just den uppgiften.

I Bibeln står det att läsa om att det är inte om hur vi ber, att det är en viss längd på det med en massa inlärda fraser och kanske till och med en massa tomma ord som är huvudsaken när vi ber, utan det som betyder nått är att vi ber. Och när Jesus undervisade om vad bön är och vad det handlar om säger han att, er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det. Matteus 6:8

Nu har en del tolkat dessa ord som att det skulle gälla att i och med vår Fader redan vet vad vi behöver, innan vi ens har nämnt det för honom, så varför då över huvud taget i bön lägga fram det till honom? Men då har man i så fall missuppfattat om vad det hela handlar om, och om varför vi både behöver be och  varför vi skall be.

Ibland har jag känt som att när jag ber så försvinner mina böner ut i tomma intet, som om att Gud varken lyssnar eller tar någon som helst notis om mina böner, tvivlet vill liksom fånga mig i sitt grepp och riktigt suga musten ur mig, men när jag har låtit tvivlet att liksom bli en övervinnare då har också mitt böneliv fryst till is och allt jag har kvar är en massa fåfängliga tankar som snurrar runt i mitt huvud och som får mig att dras åt ett helt annat håll och riktning än vad och som det skulle kunna göra, nämligen i riktning mot Gud och vad han har sagt i sitt ord.

Bön för södra Sverige


Bönekonferens i Hässleholm 27-29 januari 2017

Att jag delvis har mina rötter härstammade just från Skåne gör att när jag ser ett sådant här initiativ då värms det lite extra på insidan.
Det var ju som så att det var där, närmare bestämt i Helsingborg, som min Mor föddes och växte upp i.
Längre fram i livet, vill minnas att året var 1978,var jag själv bosatt i Skåne under en period, detta förlagt i ett mindre samhälle vid namn, Furulund. Kanske därför jag kommer så bra med överens med folk när jag väl fått tillfälle att besöka en skånsk stad. Det där med ”dryga skåningar”, det har jag ingen aning om vad det är för något.

En stark uppmuntran


Patrick Ölund,har skrivit ett mycket bra och väl läsvärt inlägg: Tack Patrick för de orden!

Det finns en väg ut ur modlöshet

Inlägget finns att läsa via den här länken.

http://patrickolund.blogspot.se/2016/11/botemedlet-mot-modfalldhet-i-livet.html?m=1

I mitt senaste inlägg, som för övrigt lika gärna hade kunnat haft rubriken: själens mörkaste natt. Så försökte jag att utan att för den skull gå in allt för detaljerat om vad saker handlar om och varför jag mår som jag mår, skriva  av mig på ett sådant sätt att förhoppningsvis finns det nån enda människa här i världen som ser mig, inte som tycker synd om mig, det är jag inte behov av, för eftersom det är ingen annan än jag själv som vet vad det handlar om och som vet vad det är jag känner på insidan, och som känns som knivar som skär sina  snitt rakt in i min själ, så vill jag därför inte vara med detaljerad än så, något som jag heller inte har nån anledning till att vara. Det är bäst så.

Men finns du som läser det här så finns det en sak du kan göra och som jag vore mycket tacksam för. Det är att du ber.

Kan man be till Gud om allt?


Om man utgår utifrån vad Guds ord har att säga till oss människor så finns det en sak vi människor allt som ofta glömmer bort och som vi inte tänker på och det är att bön som inte är kopplat till att vi har en sann och levande relation till den som vi vänder oss till i våra böner, hur och varför skulle då Gud ha nån slags skyldighet att vända sitt öra till oss? Men ändå händer det ibland,  trots att det finns de som vittnar om att de varken är kristna eller på annat sätt har nån slags relation till Gud, vittnar de om att när de vände sig till Gud i sina böner så fick dom uppleva att de på ett konkret sätt fick uppleva att de fick sina böner besvarade, men trots att de på ett både tydligt och konkret sätt fått uppleva nåt som omöjligt går att prata eller vifta bort så fortsätter de sen att leva sina liv som om Gud inte fanns.

Och så har vi då de som enligt vad Guds ord har att säga utifrån den position man har genom tron och bekännelsen till, Jesus Kristus, vilket vad som står att läsa i  Romarbrevet 5:1 Då vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.

Tydligare än så blir det inte.

Här skulle jag kunna räkna upp den ena  punkten efter den andra, och visa på vilken ställning och i vilken position en människa befinner sig som har en rätt ställning inför Gud, och som för det första gör det möjligt för en människa att frimodigt söka Guds ansikte och så komma inför nådens tron. I Hebreerbrevet 4:16  Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.

Att sen Guds tidsplan inte alltid överensstämmer med vad vi anser och tycker vad som är ”rätt tid” det är något som många kristna, inte minst jag själv kan vittna om att det är något som ofta går på kollisionskurs, särskilt svårt blir det som när vi ropar och ber till Gud och ingenting händer. Så när det gäller att på ett någorlunda förnuftsmässigt sätt ta in skillnaden mellan å ena sidan vad som står att läsa om i Guds ord om bön, bönhörelse och alla de löften som finns oss givna som står skrivet om det, och gällande vår erfarenhet om att hur mycket man än ber så förblir våra böner likväl obesvarade, men så är det svårt att alltid och i alla lägen hålla fast vid något som man är övertygad om  att det i alla stycken är sant och mellan det som tycks som vore det en enda motsägelse till alltihop.

Men vad man måste skilja på när det gäller och som när det kommer till det här är den förnuftsmässiga tron, det vill säga när vi vill och kräver att få allt förklarat för oss in i varje detalj och den tro där i vi inte kopplar in vårt förnuft, bondförnuft överhuvudtaget, utan tror i alla fall, trots att allt runtomkring och i oss säger, det funkar inte, det är lika bra att ge upp, så väljer vi att tro, trots allt.

Låter det enkelt det här? Tro mig det är det inte. Och just därför och som det skrivet i Judas brev, vers 3, att tron hänger inte samman med att det skulle va lätt och en enkel sak, utan att det är en kamp som vi har att utkämpa, nyckelordet i det här sammanhanget är alltså, kamp, och något som vi som är Guds barn är kallade till att fortsätta att göra, detta utan att vi nånsin ger upp, det är något vi aldrig kan fly ifrån, utan det är något som gäller så länge vi lever på den här jorden och räknar oss kallade som kristna.

Själv befinner jag mig i något som får kallas en process i mitt kristna liv där jag har fått göra upp med den förkunnelsen, plus en del annat och som jag i många år har gått och burit på, nämligen trosförkunnelsen. För så här är det. I och med att man har förkunnat ett budskap, med huvudsäte på Livets ord, med flertal trosförsamlingar där man i allt lydde och hörsammade vad Ulf Ekman, med flera sa, så förkunnade man ett budskap som där man inte hade täckelse eller något som helst stöd för vad som står skrivet i Guds ord, Bibeln. För att nämna ett exempel. Ta inte ett nej för ett nej. Här kan var och en som läser det här själva räkna ut vad som menades med det.

Än idag kan jag tänka att om Ulf Ekman, hade befallt sina medlemmar att hoppa i Fyrisån i Uppsala så hade kanske inte alla gjort det, men många hade definitivt inte tvekat att göra som de blev tillsagda. Vet att det fanns dom som var beredda att ge upp sitt förnuft för hans skull. Men det är en helt annan story.

Bönens makt


Idag vill jag inleda det här inlägget med några ord från Guds ord, alltså den Den heliga skrift, och som även går under benämningen: Bibeln. För efter som det finns dom som inte förstår att Guds ord – Bibeln, är samma sak, utan tycks tro att det handlar om helt skilda begrepp, olika slags begrepp var och ett för sig, och som somliga menar på att man kan hantera lite hur som helst och vad man själv tycker och anser efter egen smak, tyckande och gillande, så kan inget bli mer felaktigt än så. Men samma trotsiga och uppkäftiga attityd som man visar upp och tar ställning gentemot Guds ord, det återspeglas också genom hur och på vilket sätt man lever sitt liv som en kristen. Men nu nog om det, kanske återkommer jag till ämnet i framtida inlägg här.

Men nu alltså några ord från 1 Timoteusbrevet 2:1-4

Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. Sådan är rätt och behagar Gud, vår frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och kommer till insikt om sanningen.

När man läser Guds ord kan göra det på många olika sätt, medans det finns som dom som så att säga rafsar över sin bibelläsning som vore det det handlade om en seriebok, och som strax har glömt vad det var man hade läst, och som en konsekvens av det inte får man inte sitt liv förvandlat till det som det är avsett till att bli, att bära frukt, till att bli mer lik Jesus. Men så finns det dom som inte bara läser Guds ord, utan begrundar vad som står där i, som bär ordet inom sig och tänker på det både dag och natt.

När och som det gäller de  ord från skriften jag här har återgett så undrar jag om inte vi som är kristna har missat nåt oerhört väsentligt och så betydelsefullt när det gäller de orden. Nämligen att när vi ber, helst varje dag för de som styr och regerar över oss, ändå är det just exakt det som ordet här manar oss till att göra, det vill säga, inte att vi intar en passiv och likgiltig attityd och hållning,utan att vi aktivt engagerar oss, detta genom det redskap som står till förfogande för var och en som är uppkallat efter hans namn. Bön! Det finns inget medel som är så starkt, som är så genomgripande och som just därför att vi står i direktkontakt med den högste när vi ber så är det fullt möjligt att det får direkta återverkningar, inte bara för egen del,utan även för de som står och befinner sig i en maktposition långt högre än vad vi själva kommer att uppnå, detta förutom ett fåtal som är insatta till att råda och regera över oss.

Bibeln har därför mycket att säga om det här, om hur bönens makt inte bara har fått vara ett redskap till att avsätta nationella ledare, kungar och presidenter, o s v. Utan också om hur bönens makt på både konkret och märkbart sätt fått att från att nationer har riskerat undergång, så har de i stället räddats och fått uppleva Guds välsignelse. Orden: Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.  Från Jakobs brev 5:16. Visar det tydligt på att när vi ber, då sätter det igång nånting, något som står i bjärt kontrast till att inte göra någonting alls. Därför varken vi kan ska eller ta lätt på det här, något som vi nonchalant viftar bort och tycker det får någon annan ta hand om. Men det är när vi ber, ropar till Gud för vår nation och dess ledare som vi har blivit införstådda med det allt mer prekära läget och den allvarliga situation som nu råder i vårt land.

Det är tid att vi ber för Sverige! Vill du vara med, eller ska du fortsätta att stå passivt vid sidan om och bara titta på?

Härligt möte i Pingst


Efter en längre tids frånvaro var vi så äntligen på plats i eftermiddags för att åter uppleva atmosfären med allt vad det nu innebar  i den församling vi tillhör. Kolla gärna in församlingens hemsida, här.

http://vetlanda.pingst.se/

Och det var i sanning ett minst sagt upplyftande möte det vi idag  fick vara med om. Med en väl så förankrad förkunnelse och som utgick från den heliga Skrift, höll församlingens ungdomspastor, Jonas Wilhelmsson, en mycket stark och uppmuntrande predikan där han utifrån det alltmer sekulariserade samhället som vi idag lever i, och där vi kristna må vara i minoritet, så kan vi med Guds kraft vända den trenden. Ett av de bibelord han läste från var i Jeremia 29:7 Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er.

Utöver det fanns det naturligtvis så mycket mer som han sa i sin predikan och som är väl värt att ta med sig på vår fortsatta andliga resa. Att mötet avslutades med en stund bön, där somliga av oss låg ner på våra knän och bad för  människors frälsning i vår stad, det var mycket mäktigt kan jag säga.