Vittna,samtala om Jesus är…


I det här och kommande inlägg kommer jag att dela mina erfarenhet av vad det innebär och vill säga att vittna om sin kristna tro. För om det är något som har piggat upp och gjort att jag har känt att jag blivit upplivad på insidan, så är det när jag i kontakt med andra människor har fått tillfälle att både vittna om vad den kristna tron har fått betyda för mig,men även där jag hamnat i diskussioner om  t.ex vad som faktiskt står skrivet i Bibeln, vilket där det är mycket vanligt att det finns och förekommer en massa åsikter och tyckande som att inte alls har så stora likheter med originalets innehåll och kontext. Ibland kan det bli precis hur tokigt som helst i ett enda virrvarr av tankar och idéer som inte smälter samman i någon som helst enhet.

Det är för övrigt anledningen till att jag ogillar när man på sociala medier ibland ser Bibeltexter, ofta prydda med mycket vackra bakgrundsbilder,men lösryckta bibelcitat där man frångår hela dess kontext,så är jag rädd att man gör de en björntjänst, och när man läser inte ens hälften av innehållet,utan det bli korthugget och som det vore nån slags skön romantik kristendomen handlar om, då har man i sanning missförstått med vad som är meningen med att sprida och så ut det budskapet.

Nu klandrar jag naturligtvis inte de, den som inte tror när man har en helt snedvriden, eller om du så vill feltolkad bild och uppfattning av och vad som står i Guds ord. Men hur skulle de kunna ha en förståelse över vad som står skrivet om inte nån som själv är djupt förankrad i texterna lägger ut texten, detta på ett sådant begripligt sätt där man förklarar vad det handlar om och därmed undanröjer alla tänkbara tendenser till att det ska uppstå missförstånd.

Enligt min mening finns det inget som är så ineffektivt, förödande och så deprimerande som när kyrkans folk lindar in kristendomens budskap till fullständig oigenkännlighet och så gör budskapet obegripligt för den vanliga lyssnaren.

Själv har jag otaliga gånger under årens lopp fått tillfälle att vittna om Jesus, och om det centrala i kristen tro, korset. På senare år har det dessvärre gått allt längre tid mellan gångerna, vilket det egentligen inte finns nån ursäkt för alls, möjligen dåliga ursäkter i så fall. Inte det heller om jag ska vara ärlig.

Men, jag har insett mitt behov av att vända om när det gäller det här. Därför kan jag likt Paulus idag utropa. Ve mig om jag inte predikar evangelium!

 

 

Känns som om Gud hört min bön


För vilken gång ordningen det var som jag idag skrev och skickade ett mail där jag visade mitt intresse kring ett ledigt jobb vet jag inte, det har jag för länge sen tappat räkningen på, men det har onekligen blivit några ansökningar jag skrivit under årens lopp, men i de allra flesta fall har jag inte ens fått så mycket som tack före visat intresse hos de arbetsgivare jag sökt jobb hos.

Men jag klandrar dom inte för det, för vem har tid att inte bara läsa i genom var och ens ansökning som kommer in? Om man dessutom skall ägna tid åt att lämna svar på alla de ansökningar som kommer in, då lär man inte få hålla på med nåt annat än just den uppgiften.

I Bibeln står det att läsa om att det är inte om hur vi ber, att det är en viss längd på det med en massa inlärda fraser och kanske till och med en massa tomma ord som är huvudsaken när vi ber, utan det som betyder nått är att vi ber. Och när Jesus undervisade om vad bön är och vad det handlar om säger han att, er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det. Matteus 6:8

Nu har en del tolkat dessa ord som att det skulle gälla att i och med vår Fader redan vet vad vi behöver, innan vi ens har nämnt det för honom, så varför då över huvud taget i bön lägga fram det till honom? Men då har man i så fall missuppfattat om vad det hela handlar om, och om varför vi både behöver be och  varför vi skall be.

Ibland har jag känt som att när jag ber så försvinner mina böner ut i tomma intet, som om att Gud varken lyssnar eller tar någon som helst notis om mina böner, tvivlet vill liksom fånga mig i sitt grepp och riktigt suga musten ur mig, men när jag har låtit tvivlet att liksom bli en övervinnare då har också mitt böneliv fryst till is och allt jag har kvar är en massa fåfängliga tankar som snurrar runt i mitt huvud och som får mig att dras åt ett helt annat håll och riktning än vad och som det skulle kunna göra, nämligen i riktning mot Gud och vad han har sagt i sitt ord.

Akta er för de falska profeterna


När jag har läst och allt som ofta på distans följt med vad som skrivs och debatteras kristna emellan så är det märkligt hur och vilket sätt man låter de falska profeterna hållas. Väldigt sällan händer det dock att det, och som borde ske att man öppet och skarpt tillrättavisar dessa, vars kall ligger i att inte bekräfta att Bibeln är Guds ord, utan i stället hänger sig man med all tänkbar ansträngning att antingen förneka Bibelns innehåll till oigenkännlighet för den vanliga troende människan, eller så riktar man så stark kritik mot den att man helt sonika dissekerar Bibelns budskap och innehåll.

Men detta att man inte fullständigt klär av dessa falska profeter och låter dom står där i sin nakenhets skam till åtlöje, inte minst för dom själva, är något som förundrar mig och som jag inte blir klok på varför man tillåter dom härja och sprida runt med sin smörja på det sätt man gör. Att det dessutom är dessa som har till uppgift att utbilda morgondagens pastorer och predikanter på exempelvis Örebro teologiska högskola ÖTH, så borde det därför finnas något som helst intresse hos dem som är trons försvarare och som inte kompromissar med att och som det står att läsa i 2 Timoteusbrevet 3:16-17,

Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, och till fostran i rättfärdighet,för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.

Att lika frenetiskt som de som lägger ner studier på att förneka och att göra Guds ord om intet, lika,och med minst lika mycket frenesi,om inte mer, lägga ner tid och energi på att försvara Guds ord precis som det är och det står skrivet.

Så varför och av vilken anledning låter man då dessa falska profeter, eller teologer som de visst är hållas utan att man, antingen att man bemöter dom med  Guds ords vittnesbörd och så tillrättavisar dom,  eller att man helt sonika vänder de ryggen och förpassar dem ut i kylan. Men just detta att man låter de hållas och undergivet inte bryr sig om i vilken riktning ”tåget”går är kanske det som är det mest skrämmande av allt.

Anders Gerdmar, rektor för Skandinavisk teologisk högskola, är förvisso en av få som har tagit upp striden till att försvara Bibelns budskap som absolut sanning i varenda mening och varje bokstav. Men samtidigt tycks det som att han haltar när det gäller det här, för varför och han som han gör drista sig till att kalla dessa för bröder som vore de att de hade allt gemensamt i de grundläggande frågorna om kristen tro och Bibelns budskap, när de i själva verket är hans diametrala motståndare. Nej, då är han lite väl frikostig med sina ord till att avgöra vem som är hans broder i tron.

Jesu ord och uppmaning till hans efterföljare att akta sig för de falska profeterna ( Matteus 7:15) understryks noga av honom genom att de är klädda som får, alltså som vore de några som håller sig till sanningen och som i sanning är Jesu efterföljare, och som uppträder som vore de i ljusets gestalt. Men och som Jesus varnar oss för är de i sitt inre rovlystna vargar. Och dessa har redan skördat sina offer.

Kan också här nämna att, Stefan Swärd försöker även han så gott han kan, men eftersom han inte har någon teologisk bakgrund och utbildning, så kastar sig dessa som är utbildade inom det här området över honom som just rovlystna vargar. Jag tror Gud ler åt dom. Läs Psaltaren 2:4

Vi är bara i början av det här året, mycket har redan hänt, men vad som komma skall det vi väldigt lite om. Men kanske blir det som några profetröster har siat om? Nämligen genombrott på flertal områden, både vad som rör våra egna och högst personliga liv, men även vad som  kommer att ske i nationerna. Läs mer om det här.

http://aletheia.se/2017/02/06/profetroster-om-ar-2017/

Ett porträtt av ljumma kristna


Lärjungar eller ljumma kristna?

Jag påstår att våra frikyrkor och dess gudstjänster­ är som gjorda för att skapa ljumma kristna. Det skriver redaktören­ Holger Nilsson.

http://www.dagen.se/debatt/larjungar-eller-ljumma-kristna-1.809550

I Boken: Crazy Love. skriver, Francis Chan

Det är inte vetenskapligt tvivel, inte ateism, inte panteism, och inte heller agnosticism, som i det här landet kommer att utsläcka evangeliets ljus. Det är ett stolt,sensuellt, själviskt, lyxigt och kyrkogående välstånd.

Jag skriver inte de här orden för att lägga några bördor på nån, helt enkelt, för det varken jag kan, får, eller vill jag göra. Min enda  intention och önskan är att kyrkan här i väst skall komma till insikt, istället för passivitet vakna till sådan nykterhet och aktivt börja leva det liv som finns i Andens nya liv och som vi har vi blivit kallade till.  Och här inkluderar jag mig själv lika mycket som till de jag vänder mig till.

Kan man be till Gud om allt?


Om man utgår utifrån vad Guds ord har att säga till oss människor så finns det en sak vi människor allt som ofta glömmer bort och som vi inte tänker på och det är att bön som inte är kopplat till att vi har en sann och levande relation till den som vi vänder oss till i våra böner, hur och varför skulle då Gud ha nån slags skyldighet att vända sitt öra till oss? Men ändå händer det ibland,  trots att det finns de som vittnar om att de varken är kristna eller på annat sätt har nån slags relation till Gud, vittnar de om att när de vände sig till Gud i sina böner så fick dom uppleva att de på ett konkret sätt fick uppleva att de fick sina böner besvarade, men trots att de på ett både tydligt och konkret sätt fått uppleva nåt som omöjligt går att prata eller vifta bort så fortsätter de sen att leva sina liv som om Gud inte fanns.

Och så har vi då de som enligt vad Guds ord har att säga utifrån den position man har genom tron och bekännelsen till, Jesus Kristus, vilket vad som står att läsa i  Romarbrevet 5:1 Då vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.

Tydligare än så blir det inte.

Här skulle jag kunna räkna upp den ena  punkten efter den andra, och visa på vilken ställning och i vilken position en människa befinner sig som har en rätt ställning inför Gud, och som för det första gör det möjligt för en människa att frimodigt söka Guds ansikte och så komma inför nådens tron. I Hebreerbrevet 4:16  Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.

Att sen Guds tidsplan inte alltid överensstämmer med vad vi anser och tycker vad som är ”rätt tid” det är något som många kristna, inte minst jag själv kan vittna om att det är något som ofta går på kollisionskurs, särskilt svårt blir det som när vi ropar och ber till Gud och ingenting händer. Så när det gäller att på ett någorlunda förnuftsmässigt sätt ta in skillnaden mellan å ena sidan vad som står att läsa om i Guds ord om bön, bönhörelse och alla de löften som finns oss givna som står skrivet om det, och gällande vår erfarenhet om att hur mycket man än ber så förblir våra böner likväl obesvarade, men så är det svårt att alltid och i alla lägen hålla fast vid något som man är övertygad om  att det i alla stycken är sant och mellan det som tycks som vore det en enda motsägelse till alltihop.

Men vad man måste skilja på när det gäller och som när det kommer till det här är den förnuftsmässiga tron, det vill säga när vi vill och kräver att få allt förklarat för oss in i varje detalj och den tro där i vi inte kopplar in vårt förnuft, bondförnuft överhuvudtaget, utan tror i alla fall, trots att allt runtomkring och i oss säger, det funkar inte, det är lika bra att ge upp, så väljer vi att tro, trots allt.

Låter det enkelt det här? Tro mig det är det inte. Och just därför och som det skrivet i Judas brev, vers 3, att tron hänger inte samman med att det skulle va lätt och en enkel sak, utan att det är en kamp som vi har att utkämpa, nyckelordet i det här sammanhanget är alltså, kamp, och något som vi som är Guds barn är kallade till att fortsätta att göra, detta utan att vi nånsin ger upp, det är något vi aldrig kan fly ifrån, utan det är något som gäller så länge vi lever på den här jorden och räknar oss kallade som kristna.

Själv befinner jag mig i något som får kallas en process i mitt kristna liv där jag har fått göra upp med den förkunnelsen, plus en del annat och som jag i många år har gått och burit på, nämligen trosförkunnelsen. För så här är det. I och med att man har förkunnat ett budskap, med huvudsäte på Livets ord, med flertal trosförsamlingar där man i allt lydde och hörsammade vad Ulf Ekman, med flera sa, så förkunnade man ett budskap som där man inte hade täckelse eller något som helst stöd för vad som står skrivet i Guds ord, Bibeln. För att nämna ett exempel. Ta inte ett nej för ett nej. Här kan var och en som läser det här själva räkna ut vad som menades med det.

Än idag kan jag tänka att om Ulf Ekman, hade befallt sina medlemmar att hoppa i Fyrisån i Uppsala så hade kanske inte alla gjort det, men många hade definitivt inte tvekat att göra som de blev tillsagda. Vet att det fanns dom som var beredda att ge upp sitt förnuft för hans skull. Men det är en helt annan story.

Om jag menar på att det finns en absolut sanning…


När jag läser om vad folk tycker och tänker och om hur somliga vill diktera villkoren för vad som får sägas, vad som ska sägas,och vad som inte får sägas inom vad som ryms inom vad Bibeln, Guds ord har att säga inom låt oss säga ett visst område, en viss kategori, kan jag inte bland låta bli att dra lite grann på smilbanden, inte på varken ett överlägset sätt, eller som om att jag vet och kan allt och därför ha en nedlåtande attityd mot den, de som för det första inte delar den kristna tron med mig och andra, så kan inget bli mer fel än att jag skulle se mig som jag vore så mycket bättre än en annan människa för att jag är kristen, sånt är bara rent nonsens.

Men varför skall då den som inte tror få sätta sig över den som tror och därför diktera villkoren för vad den personen menar på vad som är riktigt och sant i alla avseenden? Ursäkta mig, men ett sådant resonemang har jag väldigt svårt att förstå mig på hur man tänker där, hur skulle det se ut om t.ex jag skulle kliva in på låt oss något politiskt parti kontor och hävda med full kraft att det här ställer jag inte upp vad som står i era stadgar, partiprogram, det finns en rad punkter ni måste korrigera och helt ändra för att det skall falla mig väl in i smaken, och gör ni inte det då blir jag sur och tvär. Vem skulle överhuvudtaget bry sig om att ta det minsta notis om en sådan person? Förmodligen ingen, åtminstone knappt ingen alls. Men ändå är det just och precis på det här sättet många människor menar på att man kan handskas och handla därefter gentemot den kristna tron, kyrkan och vad som står att läsa i den heliga skrift.

Men likväl händer det, och rätt ofta nu för tiden att just kyrkans ledare och dess förespråkare,inte bara kompromissar med Guds ord,allt för att göra den icke troende människan till lags, precis som att man tror och menar på att man kan begå och syssla med nån slags byteshandling i fråga om vad som rör den kristna tron och vad som Gud har sagt i sitt ord, det blir ju bara så patetiskt när man sänker sig till den nivån, för när människofruktan är så mycket större än den respekt och den gudsfruktan man bör ha för Gud, då är det inte Gud man har sänkt genom ett sådant förfarande, det är sig själv man har sänkt.

Bönens makt


Idag vill jag inleda det här inlägget med några ord från Guds ord, alltså den Den heliga skrift, och som även går under benämningen: Bibeln. För efter som det finns dom som inte förstår att Guds ord – Bibeln, är samma sak, utan tycks tro att det handlar om helt skilda begrepp, olika slags begrepp var och ett för sig, och som somliga menar på att man kan hantera lite hur som helst och vad man själv tycker och anser efter egen smak, tyckande och gillande, så kan inget bli mer felaktigt än så. Men samma trotsiga och uppkäftiga attityd som man visar upp och tar ställning gentemot Guds ord, det återspeglas också genom hur och på vilket sätt man lever sitt liv som en kristen. Men nu nog om det, kanske återkommer jag till ämnet i framtida inlägg här.

Men nu alltså några ord från 1 Timoteusbrevet 2:1-4

Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. Sådan är rätt och behagar Gud, vår frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och kommer till insikt om sanningen.

När man läser Guds ord kan göra det på många olika sätt, medans det finns som dom som så att säga rafsar över sin bibelläsning som vore det det handlade om en seriebok, och som strax har glömt vad det var man hade läst, och som en konsekvens av det inte får man inte sitt liv förvandlat till det som det är avsett till att bli, att bära frukt, till att bli mer lik Jesus. Men så finns det dom som inte bara läser Guds ord, utan begrundar vad som står där i, som bär ordet inom sig och tänker på det både dag och natt.

När och som det gäller de  ord från skriften jag här har återgett så undrar jag om inte vi som är kristna har missat nåt oerhört väsentligt och så betydelsefullt när det gäller de orden. Nämligen att när vi ber, helst varje dag för de som styr och regerar över oss, ändå är det just exakt det som ordet här manar oss till att göra, det vill säga, inte att vi intar en passiv och likgiltig attityd och hållning,utan att vi aktivt engagerar oss, detta genom det redskap som står till förfogande för var och en som är uppkallat efter hans namn. Bön! Det finns inget medel som är så starkt, som är så genomgripande och som just därför att vi står i direktkontakt med den högste när vi ber så är det fullt möjligt att det får direkta återverkningar, inte bara för egen del,utan även för de som står och befinner sig i en maktposition långt högre än vad vi själva kommer att uppnå, detta förutom ett fåtal som är insatta till att råda och regera över oss.

Bibeln har därför mycket att säga om det här, om hur bönens makt inte bara har fått vara ett redskap till att avsätta nationella ledare, kungar och presidenter, o s v. Utan också om hur bönens makt på både konkret och märkbart sätt fått att från att nationer har riskerat undergång, så har de i stället räddats och fått uppleva Guds välsignelse. Orden: Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.  Från Jakobs brev 5:16. Visar det tydligt på att när vi ber, då sätter det igång nånting, något som står i bjärt kontrast till att inte göra någonting alls. Därför varken vi kan ska eller ta lätt på det här, något som vi nonchalant viftar bort och tycker det får någon annan ta hand om. Men det är när vi ber, ropar till Gud för vår nation och dess ledare som vi har blivit införstådda med det allt mer prekära läget och den allvarliga situation som nu råder i vårt land.

Det är tid att vi ber för Sverige! Vill du vara med, eller ska du fortsätta att stå passivt vid sidan om och bara titta på?