Att skriva eller inte skriva är frågan


Den här månaden har överträffat allt vad jag tidigare har sett beträffande det antal som har orkat möda sig till att läsa vad jag här skriver, nämligen så få räknade till  antalet att antingen lägger jag ner den här verksamheten, eller så tar jag en paus från det. Jag kan också välja att helt strunta i att det är som det är och inte ta någon som helst notis eller bry mig om att det är på det viset. Men i så fall faller också mitt tänkande och vars syfte som ligger till grund för den här bloggen, då kan jag lika gärna skriva om vilken nonsens som helst, och varför inte? Det är ju ändå ingen som bryr sig.

Men för att inte fatta mig i för mycket ordalag här och nu idag så väljer jag nu att tills vidare ta ett break härifrån. Vad som sen händer i ett senare skeende det återstår att se.

Hur kan vi tala om att Gud är god när…


Om det inte var för att det var så mycket som tycks stå i bjärt motsatsförhållande till det?

Det här är en frågeställning jag själv från och till har brottats med under årens lopp. Men kanske är det som så att den Gud vi allt som ofta har presenterat i våra kyrkor inte stämmer så vidare överens med sanningen om vem Gud verkligen är? Därför tror jag att det är så angeläget att man inte bara hasplar ur sig en massa ”sanningar” i nån slags god anda av att  försöka göra Gud till lags genom att enbart säger det man tror sig folk vill höra utifrån kyrklig kontext och predikan men där man på djupet av vad det handlar om så begriper man ingenting. Men vad som är till synes  så märkligt är att flertal av de präster som finns och har tjänst inom Svenska kyrkan är att brist på kunskap gällande vad som står skrivet i Bibeln det saknar dom inte, snarare är dom mer belästa än någon annan på det området, men när det kommer till och som några präster i Västerås stift nu har försökt gällande att Jesus inte har uppstått från de döda, detta eftersom man inte har hittat Jesus skelett,då har man blivit helt förblindad över vad Bibeln har att säga om just Jesu uppståndelse. Se 1 Korintierbrevet kap 15:12 ff Men för att man har studerat teologi i än så många år så är det långt ifrån självklart att man är rätt förmedlare av Guds ord sanningar för det.

Men faktum är att om man tror att man gör Gud till lags genom att efter svenska mått presentera honom som vore han en snäll teddybjörn och som man kan gosa och plocka fram ur garderoben efter behag, då är det hög tid att man gör upp med den bilden snarast möjligt, vänder om och inser att den Gud som man har tutat i folk att han  är är  bara nån slags skenbild av vem han i sanning verkligen är. Den Gud som Bibeln beskriver och talar om däremot som är rättfärdig, helig,  som för det mänskliga förståndet är obegriplig till att förnuftsmässigt förstå sig på utan någon som helst i egentlig mening referensram till vem han är sett utifrån en sekulariserad världsåskådning. Just därför och av den anledningen är det inte så svårt att begripa varför det så ofta tar sig uttryck bland människor detta att man får ihop att , hur är det möjligt att det kan finnas en god och allsmäktig Gud när världen ser ut som den gör? Och om Gud nu är så allsmäktig som han påstås vara, varför gör han i så fall inget åt allt mänskligt lidande?

Men när vi tror att vi kan liksom plocka ner Gud och göra honom till en snäll gammal farbror som seglar omkring på ett moln,så förresten var kommer den så felaktiga och minst sagt märkliga bilden från? Eller som när vi försöker inte bara placera in Gud i ett speciellt fack och vill mena på att Gud skall efter allt vad vi vill och tycker att han är anpassa sig efter vår tankevärld till vilket vi anser att han är,och då har vi ändå fått förstånd till ett begränsar mått, för vilka är vi som tror vårt förstånd kan mätas med hans?.

Men nu är det som så att Gud är inte dugg intresserad av att lyssna efter vem vi anser att han är utifrån en världsbild och ett tänkande som är baserat på en massa kunskap som över huvud taget inte tillnärmelsevis stämmer överens med vad som han har sagt i sitt ord. Det han däremot är intresserad av är när vi håller oss till sanningen och om vad som faktiskt och i alla stycken är sant.

I Jobs bok kan vi läsa om när Job kom till slutet av sig själv och så kapitulerade inför Gud.  Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag talade om vad jag inte begrep, om det som var för mig för underbart och det jag inte kunde förstå. Job 42:3

Visst har jag många gånger tvivlat


Och visst har det hänt jag både har känt och tänkt att jag vill lämna tron bakom mig och därför se det som ett avslutat kapitel i mitt liv. Men som när det gäller och allt som handlar om kristen tro så innebär det inte att för att man en gång blev frälst så rullar allting sen på av sig själv som vore det ett självspelande piano det handlar om, inget kan bli mer felaktigt än att om man tror bara för att man har blivit en gång blev en kristen så sköter allting sig själv per automatik. Det är då som det verkliga arbetet tar vid, arbetet med att bli en sann människa.

Och att det inte är något som går liksom på räls och som inte kan göra det förstår vi utifrån vad som står skriver i Judas brev vers 3

Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts åt de heliga.

I dagarna har jag lusläst en bok, en kristen klassiker med titeln: Fallet Jesus, av Lee Strobel. Boken har funnits i svensk upplaga sen den kom ut i början på 2000-talet, men det var alltså först nu som jag läste igenom den boken.

I Kategorin till trons försvar, eller som heter på fackspråk. apologetik, så måste den anses som en av absolut främsta inom det gebitet.

Och efter att ha läst den boken så kan jag frimodigt vittna om att de tvivel jag en gång har haft, det finns det nu inget spår av längre. Det blev fullkomligt tillintetgjort.

Dessvärre när det kommer till ett ämne som teologi så är det allt som ofta starkt förknippat med liberalteologiska ståndpunkter där allt går ut på till vilken grad man kan plocka sönder och förneka Bibelns budskap till att inte betyda nåt alls för den troende läsaren. Men det kan man inte beskylla vare sig Lee Strober eller några av de teologer som omnämns i boken, bl.a en man vid man Bruce Getzler. Annars är det påfallande ofta som man nu för tiden hör talas om teologer, inte minst här i Sverige som äger  en levande kristen tro.

Ett moraliskt dilemma som många inte tar på allvar


När och vad som  har hänt att aborterade foster befinner sig livs levande när de kommer ut, borde inte det då rendera till att man åtminstone tar sig en rejäl funderare över den abortlagstiftning som är rådande i det här landet?

Men trots att de aborter som varje år uppgår till nånstans mellan 30 -35000 och som har legat kring den så dystra statistiken de senaste decennierna, så är den lag inte att likna vid nåt annat än en helig ko, och en sån petar man inte på ostraffat i det här landet. Dansen kring den gyllene kalven har säkert flertal hört talas om och vad den stod för,nämligen till att både dyrka och tillbe som vore det en gud. Men just för att det var en gud som var tillverkad av guld så kan vem som helst räkna ut hur levande den guden var.

Men detta med de så skrämmande antal aborterade foster som varje år äger rum i Sverige, plus de som fortfarande lever när de kommer ut så går det inte att att tillskriva detta som vore det ett moraliskt dilemma för vår nation, det är mycket värre än så.

Den här artikeln som visserligen är från maj 2011, men som i allra högsta grad äger sin rätt till att anses vara och äga minst lika mycket relevans nu som då när den en gång skrevs.

https://www.svd.se/levande-foster-dilemma-vid-aborter

Där finns det inga gråzoner


C S Lewis, har sagt följande beträffande en människa livsval i fråga om den kristna tron.

Jag söker här hindra att man kommer med den verkliga dårskap man ofta får höra från folk: ” Jag går gärna med på att Jesus var en stor morallärare, men jag kan inte gå med på hans krav att själv vara Gud” Det är det enda vi inte får säga. En människa som endast vore människa och talade så som Jesus stundom gjorde, skulle inte vara någon morallärare. Han skulle antingen vara sinnessjuk i nivå med mannen som påstår sig vara ett förlorat ägg – eller en djävul från helvetet. Ni måste träffa ert val. Antingen var och är denne man Guds son eller en galning eller något ännu värre. Ni kan spärra in honom som en sinnessjuk, ni kan spotta på honom och döda honom som en demon- eller ni kan falla ned vid hans fötter och kalla honom Herre och Gud. Men låt oss slippa något beskyddande nonsens om att han var en stor mänsklig lärare. Den utvägen har han inte gett oss. Han avsåg inte det.

 

De sanna kristna


Trots att de varje dag lever med att antingen bli hotade att bli mördade, vilket också somliga blir, eller att få utstå svår tortyr där man med alla tänkbara och utstuderat onda planer försöker tvinga de som bekänner Jesus Kristus som Herre till att avsvärja sig sin tro, så bär deras liv vittnesbörd om att de aldrig under några som helst omständigheter skulle förneka sin tro.

De jag här skriver om handlar om de tusentals kristna i Syrien, Iran, Irak Gaza, Egypten, Mexico, ja,listan går att göra hur lång och utvidgad som helst om de som är vår tids troshjältar, de som är för goda för den här världen.

Jag har idag avslutat läsningen av boken. Är du kristen ska du dö, av Tom Doyle. Vilket är inte bara en fortsättning på Apostlagärningarna i vår tid, utan som också utmanar en slapp,kall och nästintill död kristendom här i väst med rannsakande frågor som, hur och på vilket sätt skulle vi här förhålla oss till om vi riskerade att för trons skull bli både förföljda, plågade och dödade för det namnets skull?

Och om jag inte så mycket kan be 5 minuter varje dag för mina trossyskon som har gett allt,hela sitt liv till Jesus, hur bevänt ställt är det då med ens tro?

Magnus Malm,har sagt. Det är inte världen som har sekulariserat kyrkan, det är kyrkan som har sekulariserat världen.

Och trots vad Bibelns budskap talar och riktar till kyrkan, att anpassa er inte efter den här världen, efter dess tankebanor, livsmönster, influenser och yttringar,kort sagt om allt det som ständigt och som vi blir präglade av i den här världen med all dess förföriska lockelser och inbjudan till ett liv och en livsföring där vi aldrig blir mätta utan  hela tiden vill vi bara ha mer och mer av något som aldrig någonsin till fullo kan tillfredsställa  insidan av våra liv. Men så fortsätter jakten på lycka i oförtruten ansträngning, allt under och till tonerna av reklamens så förfalskade, markerande och så skoningslösa budskap mot och i riktning till våra själars lust och våra sinnen, där framgång inte mäts efter vilka vi är,utan utifrån vilka vi kan bli,det förutsatt att vi äger eller ser till att införskaffa oss de senaste och mest dyrbaraste prylarna. Det gäller ju att hänga med i sin tid. Statusen räknat till allt det som världen har att erbjuda, men som inte har gjort oss fria, istället har vi blivit dess slav, underkuvade betjänter till att i allt  följa i dess uppgjorda spår. Men vem kunde på fullaste allvar tro och mena på att det var nyckeln till människans frihet?

Att shoppingcentren är vår tids ”andliga tempel” dit folk vallfärdar på söndagarna, i stället för som man gjorde förr, gick i kyrkan på söndagar, så råder inget som helst tvivel om vad som är vår tids största och mäktiga avgud. Men det är en bedräglig avgud och som aldrig kan frälsa eller släcka en aldrig sinande törstig själ.

Men så  har Jesus sagt: Mitt rike är icke av denna världen.