Att skriva eller inte skriva är frågan


Den här månaden har överträffat allt vad jag tidigare har sett beträffande det antal som har orkat möda sig till att läsa vad jag här skriver, nämligen så få räknade till  antalet att antingen lägger jag ner den här verksamheten, eller så tar jag en paus från det. Jag kan också välja att helt strunta i att det är som det är och inte ta någon som helst notis eller bry mig om att det är på det viset. Men i så fall faller också mitt tänkande och vars syfte som ligger till grund för den här bloggen, då kan jag lika gärna skriva om vilken nonsens som helst, och varför inte? Det är ju ändå ingen som bryr sig.

Men för att inte fatta mig i för mycket ordalag här och nu idag så väljer jag nu att tills vidare ta ett break härifrån. Vad som sen händer i ett senare skeende det återstår att se.

Hur kan vi tala om att Gud är god när…


Om det inte var för att det var så mycket som tycks stå i bjärt motsatsförhållande till det?

Det här är en frågeställning jag själv från och till har brottats med under årens lopp. Men kanske är det som så att den Gud vi allt som ofta har presenterat i våra kyrkor inte stämmer så vidare överens med sanningen om vem Gud verkligen är? Därför tror jag att det är så angeläget att man inte bara hasplar ur sig en massa ”sanningar” i nån slags god anda av att  försöka göra Gud till lags genom att enbart säger det man tror sig folk vill höra utifrån kyrklig kontext och predikan men där man på djupet av vad det handlar om så begriper man ingenting. Men vad som är till synes  så märkligt är att flertal av de präster som finns och har tjänst inom Svenska kyrkan är att brist på kunskap gällande vad som står skrivet i Bibeln det saknar dom inte, snarare är dom mer belästa än någon annan på det området, men när det kommer till och som några präster i Västerås stift nu har försökt gällande att Jesus inte har uppstått från de döda, detta eftersom man inte har hittat Jesus skelett,då har man blivit helt förblindad över vad Bibeln har att säga om just Jesu uppståndelse. Se 1 Korintierbrevet kap 15:12 ff Men för att man har studerat teologi i än så många år så är det långt ifrån självklart att man är rätt förmedlare av Guds ord sanningar för det.

Men faktum är att om man tror att man gör Gud till lags genom att efter svenska mått presentera honom som vore han en snäll teddybjörn och som man kan gosa och plocka fram ur garderoben efter behag, då är det hög tid att man gör upp med den bilden snarast möjligt, vänder om och inser att den Gud som man har tutat i folk att han  är är  bara nån slags skenbild av vem han i sanning verkligen är. Den Gud som Bibeln beskriver och talar om däremot som är rättfärdig, helig,  som för det mänskliga förståndet är obegriplig till att förnuftsmässigt förstå sig på utan någon som helst i egentlig mening referensram till vem han är sett utifrån en sekulariserad världsåskådning. Just därför och av den anledningen är det inte så svårt att begripa varför det så ofta tar sig uttryck bland människor detta att man får ihop att , hur är det möjligt att det kan finnas en god och allsmäktig Gud när världen ser ut som den gör? Och om Gud nu är så allsmäktig som han påstås vara, varför gör han i så fall inget åt allt mänskligt lidande?

Men när vi tror att vi kan liksom plocka ner Gud och göra honom till en snäll gammal farbror som seglar omkring på ett moln,så förresten var kommer den så felaktiga och minst sagt märkliga bilden från? Eller som när vi försöker inte bara placera in Gud i ett speciellt fack och vill mena på att Gud skall efter allt vad vi vill och tycker att han är anpassa sig efter vår tankevärld till vilket vi anser att han är,och då har vi ändå fått förstånd till ett begränsar mått, för vilka är vi som tror vårt förstånd kan mätas med hans?.

Men nu är det som så att Gud är inte dugg intresserad av att lyssna efter vem vi anser att han är utifrån en världsbild och ett tänkande som är baserat på en massa kunskap som över huvud taget inte tillnärmelsevis stämmer överens med vad som han har sagt i sitt ord. Det han däremot är intresserad av är när vi håller oss till sanningen och om vad som faktiskt och i alla stycken är sant.

I Jobs bok kan vi läsa om när Job kom till slutet av sig själv och så kapitulerade inför Gud.  Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag talade om vad jag inte begrep, om det som var för mig för underbart och det jag inte kunde förstå. Job 42:3