Visst har jag många gånger tvivlat


Och visst har det hänt jag både har känt och tänkt att jag vill lämna tron bakom mig och därför se det som ett avslutat kapitel i mitt liv. Men som när det gäller och allt som handlar om kristen tro så innebär det inte att för att man en gång blev frälst så rullar allting sen på av sig själv som vore det ett självspelande piano det handlar om, inget kan bli mer felaktigt än att om man tror bara för att man har blivit en gång blev en kristen så sköter allting sig själv per automatik. Det är då som det verkliga arbetet tar vid, arbetet med att bli en sann människa.

Och att det inte är något som går liksom på räls och som inte kan göra det förstår vi utifrån vad som står skriver i Judas brev vers 3

Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts åt de heliga.

I dagarna har jag lusläst en bok, en kristen klassiker med titeln: Fallet Jesus, av Lee Strobel. Boken har funnits i svensk upplaga sen den kom ut i början på 2000-talet, men det var alltså först nu som jag läste igenom den boken.

I Kategorin till trons försvar, eller som heter på fackspråk. apologetik, så måste den anses som en av absolut främsta inom det gebitet.

Och efter att ha läst den boken så kan jag frimodigt vittna om att de tvivel jag en gång har haft, det finns det nu inget spår av längre. Det blev fullkomligt tillintetgjort.

Dessvärre när det kommer till ett ämne som teologi så är det allt som ofta starkt förknippat med liberalteologiska ståndpunkter där allt går ut på till vilken grad man kan plocka sönder och förneka Bibelns budskap till att inte betyda nåt alls för den troende läsaren. Men det kan man inte beskylla vare sig Lee Strober eller några av de teologer som omnämns i boken, bl.a en man vid man Bruce Getzler. Annars är det påfallande ofta som man nu för tiden hör talas om teologer, inte minst här i Sverige som äger  en levande kristen tro.