Det är precis det här det handlar om


Och inte det som meningsmotståndarna på andra sidan vill ha det till.

”Barnmorskemålet handlar inte om aborträtt”

Ellinor Grimmark
Barnmorskan Ellinor Grimmark.

OPINION · ”Barnmorskor har rätt till samvetsfrihet enligt abortlagen, abortlagens förarbeten, enligt barnmorskornas etiska kod och enligt Europakonventionen. Oavsett hur vi ser på olika moraliska och etiska frågor borde man i den offentliga debatten kunna föra ett sakligt samtal om sakfrågan, utan att utsättas för personangrepp”, skriver Ruth Nordström och Rebecca Ahlstrand.

http://www.svt.se/opinion/ruth-nordstrom-om-samvetsfrihet

Men att över huvud taget försöka föra en någorlunda sansad nivå verkar stört omöjligt att göra, för när inte ens viljan finns hos de som är av annan mening gällande det här, utan när allt utgår från deras subjektiva verklighetsuppfattning om att det finns bara en sanning och den är och tillhör oss, då har man lagt monopol på sanningen. Och när argumenten inskränker sig till åsiktsförtryck och aldrig maken till skådad intolerans mot de som inte har precis samma uppfattning som sig själv, då är och blir det ett minst bekymmersamt läge man har försatt sig i.

När man inte ens kan försvara sin ståndpunkt utan att det skall förstärkas med hot, trakasserier, och andra typ av invektiv som gör en mer eller mindre förstummad över tonläget, så visst kan jag förstå att de finns de som räds vidare debatt i ämnet, men som när Cissi Wallin, inte ens kan förmå sig att be om ursäkt till de som hon häromdan i Tv4:s Nyhetsmorgon så grovt förolämpade,då sporrar det till fortsatt kamp.

Vem predikar evangelium om inte kyrkan gör det?


Att Sverige idag är ett land där folket på senare år alltmer har distanserat bort från tron på att det finns en Gud är ett faktum som idag är väl känt inom våra gränser, men som också har uppmärksammats i utländsk media.
Men för att vi inte vill ha något som helst att göra med Gud så betyder inte det att han har blivit mindre intresserad av oss och att vi skall ha en levande relation med honom, något som han har bevisat att han tar oss på allvar är det pris som Jesus Kristus betalade genom att han tog våra synder på sig och lär sig plågsamt korsfästas, detta för att vi skulle få möjligheten att försonas med Gud. I annat fall hade det varit kört för oss.

Det är detta som rätt och slätt kallas evangelium, vilket även kan förklaras med orden. Detta är Guds centrala budskap till mänskligheten att det finns ett hopp,det finns en frälsning, det finns ett liv där människan kan återupprättas till det primära syfte som hon är ämnad till att vara under korta liv som vi befinner oss här på jorden.

Många gånger har jag undrat vad det är så stötande med den kristna tron, och budskapet med den att man därför inte inte vill ha något som helst att göra med det. För i stället för att öppna sitt hjärta och positivt bejaka Guds kärlek så springer man åt helt annat håll än vad man borde göra, man vänder Gud ryggen, vilket är ett medvetet och fast beslut, men Guds beslut det står fast och låter inte ändra på sig, inte ens för att människan styr sina steg mot ett håll och riktning som är allt annat än i riktning mot Gud.

Men till och med inom kyrkans värld och ramar talas det inte idag på ett frimodigt sätt om detta budskap, nej, i stället är man ständigt upptagen med vad som för dagen anses  vara värt att lägga sin panna i veck för, och så diskuteras och följer det debatter på löpande band, ordklyverierna står som spön i backen, allt medans ingen får höra talas om det glada budskapet, evangelium.

Detta är inget annat än ett praktmisslyckande för kyrkan i det här landet, och då inkluderar jag kristenheten som sådan i sin helhet i den meningen. Nej,kyrkans primära uppgift och i vars tjänst man står till att förkunna Guds rådslut, det är inget som längre tycks stå överst i dagordningen för dess verksamhet. Och det är sorgligt, mycket beklagansvärt till och med.

I en artikel i Världen idag skriver. Dan Salomonsson, pastor Uppsala pingst, följande.

Men om någon menar att trons förvissning ska få konsekvenser i samhället, då rusar den sekulära åsiktspolisen fram med  blixtens hastighet. Den själv utnämnda neutrala ateistiska klokskapen påpekar att ett ”modernt samhälle” inte kan tolerera uttryck för en religiös övertygelse.

 

Vi var mer än evangelister


Under flertal år tillhörde jag den skaran av kristna som lämnade vår bekvämlighetszon för att minst en gång i veckan, antingen var det här i stan där vi bor, eller så var det någon annan stans där vårt uppdrag var inte i första hand värva nya medlemmar utan det som först och främst motiverade oss till att gå ut, både på helger och vardagar, så var det för att vittna och predika om Jesus Kristus, vad han gjort i våra liv och vad han betyder för oss, det var något som brann i oss att få vara en förmedlare där vi frimodigt stod upp för det uppdraget.

Väldigt sällan hände det dock att vi kom i nån slags konflikt med de människor vi mötte och visst hade vid flertal tillfällen mycket givande samtal, detta trots att vi allt som ofta stegade ini deras privata zon.

Så här flera år senare kan jag tänka att visst hade vi många gånger kunnat vara betydligt mer finkänsliga av oss än vad vi många gånger faktiskt var. Det här med att gå rakt fram till en helt okänd människa och i precis ställa dom mot väggen med följande fråga: känner du Jesus? Visade det på att vi inte alltid var särskilt finkänsliga av oss, snarare minst  en aning taktlösa där vi nästintill rusade på folk ibland, helt otroligt när man tänker på det idag, men idag hade jag om jag fått bestämma så hade det gått tillväga på ett helt annat och annorlunda sätt. Men visst har jag mycket både roliga och härliga minnen från de åren, det går aldrig att tvätta bort.

I ett riktigt intressant blogginlägg av Jonas Melin, med rubriken: Flexibel evangelisation – hitta din egen stil, nämner han om 6 punkter som jag är säker på inte vore fel av en vidare spridning inom kristenheten.

  1. Den konfronterade stilen
  2. Den intellektuella stilen
  3. Den personliga stilen
  4. Den relationella stilen
  5. Den inbjudande stilen
  6. Den praktiskt tjänande stilen

Mer om dessa tankar kan du läsa om i den länk jag här bifogar och där Jonas Melin, på ett utmärkt sätt delar om hur och på vilket sätt evangelisation kan gå till.

http://barnabasbloggen.blogspot.se/2016/10/flexibel-evangelisation-hitta-din-egen.html#more

Hur viktig och angelägen är debatten om Adam och Eva för den som inte tror?


Svaret på den frågan lyder kort och gott. Naturligtvis inte alls!

För min del räcker det med de referensramar jag hade till kristen tro, kyrkan och dess företrädare innan jag själv blev en kristen. För det första kände jag över huvud taget inte till att det fanns en kristen dagstidning som heter Dagen, och för det andra kände jag ännu mindre till namn som Stefan Swärd, debattörenas okrönte konung som är han o allt, plus några till som jag här inte vill nämna vid namn.

Vad som i mina ögon är rent ut sagt häpnadsväckande är att dessa så kallade debattörer aldrig tycks ge sig,utan när man har kört ett varv så kör man ett till, och ett till, och ett till,och dom enda som aldrig tröttnar på sitt malande är de som med liv och lust ger sig hän till vilket visst debattämne det handlar om.

Sanslöst är ordet!

Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur de tänker som inte tror när de ser att inte ens kristna kan hålla sams, och för att inte tala om de teologer som har satt i system att antingen förneka visst innehåll i Bibeln, eller så har man snott budskapet i så oförklarliga termer och språkbruk att för för en vanlig dödlig människa skulle man vara i behov av en tolk till på ett när försöka sig förstå sig på vad det egentligen är de babblar om.

Den smala åsiktskorridoren som blir allt smalare


Det är få saker som kan få folk att bli mer upprörda och när det kommer till debatten om samvetsfrihet och gällande den abortlagstiftning som råder i vårt land. Så här skrev Frida Park, tidigare idag på Twitter.

Jag välkomnar debatt. Men är ärligt och uppriktigt skakad över den mängd oregerligt hat man får utstå när man avviker från åsiktsnormen.

Och inte ens det faktum att det nu har gått så långt att till och med Jonas Sjöstedt ( V) har uttalat sig om den allt för höga abortstatistiken, där enligt uppgift 36 000 aborter per år utförs i Sverige, är något som på nått sätt  bekymrar de som för det första räds hela den här debatten, men av vilken anledning? Och vars enda egentliga argument och ståndpunkt är kvinnans rätt att ensidigt och obehindrat bestämma över sin kropp.

Så här skriver Ruth Nordström i en artikel.

Idag minns vi de offer som går under beteckningen, förintelsens minnesdag


Jag är ganska säker på att det inte har kunnat undgå någon vad det är för särskilt med just den dag som är idag. Men om nån skulle ha glömt hjälper jag gärna till att påminna om varför det är så viktigt att just den här dagen inte bara passerar förbi oss som vore det vilken annan och helt vanlig dag i almanackan.

Förintelsens minnesdag är av en sådan art att om man inte för en stund reflekterar över de fasor och grymheter som utspelade sig i nazismens dödsläger, så även om aldrig förståndsmässigt ta in och ens försöka förstå att, och att det över huvud taget var möjligt det som skedde, så är det naturligtvis en omöjlig uppgift att försöka sig på det, däremot kan vi minnas, ta del av överlevandes vittnesbörd och aldrig någonsin tillåta oss att varken glömma eller förneka de brott mot mänskligheten som då ägde rum.

Hans Frank, hängiven nazist,men kanske mest känd som Polens bödel lär ha sagt under Nürnberg-rättegången. Det kommer att gå tusen år, och ändå kommer denna Tysklands skuld inte vara utplånad.