Jag hade lika gärna kunnat böja mina knän för Paul Mc Cartney


Att hans tjusningskraft är stor råder inget som helst tvivel om, man kan riktigt se hur de dräglar de religiösa ledarna och skribenterna nu när påven har anlänt till Sverige, men mig imponerar han inte på. Än mindre  tillåter jag mig förföras av det religiösa system som denne man är ledare och som han står för. Martin Luthers ord: Påven är antikrist, är det få om knappt nån kristen ledare, pastor, eller predikant, som vill ta de orden i sin mun.

Men varför, och varför händer så ofta att människor är ett lättköpt byte för främmande och obibliska läror? Varför och hur kommer det sig att man är så som man vore ett litet barn till förståndet och tillåter sig själv till att förledas i fel riktning? För när man i stället, med Ordet  till hands inte avslöjar och och går öppet till väga emot allt det som ligger inte bara i konflikt med Guds ord, och visar på vad som står skrivet i den Heliga skrift, men när man i stället underlåter och visar på vad som faktiskt är sant, vilken synd gör man sig inte då skyldig till? Men som nån har sagt. Det finns inga som är mer lättlurade som kristna. Och kanske är det så.

För några dagar sen såg jag på ett Tv-program, producerat av den kristna Tv-kanalen kanal 10, där Lennart Åsberg, hade ett mycket trevligt och högintressant samtal med, Tomas Dixon. Jag är både glad och tacksam över att jag fick tillfälle över att se  det programmet. Det var framförallt en sak Dixon sa som var väldigt viktig och som är värt att tänka på.  Nu minns jag varje stavelse av vad det var han sa, men poängen i det hela var att,, jag har inget emot Pope som person, han  är säkert trevlig på alla de sätt och vis, men det är det religiösa system han står för och som religiös ledare jag inte kan acceptera och ge mitt samtycke till. Och precis som när det gäller vilken annan människa som helst, så gäller det att skilja på sak och person, för när det går över till att handla om direkta personangrepp, då har vi all anledning till att rannsaka oss själva och skarp ifrågasätta vårt handlande och agerande, för just när det kommer till personangrepp är det inget som anstår en Kristi lärjunge att hänge sig åt den sortens dumheter, därför alltså inget vi ska syssla med som kallar oss kristna.

Men när det gäller den hyllningskör och som vi idag ser flertal kristna ledare ge sig hän åt är inte bara smaklös, för min egen del får mycket starka känslor av obehag inombords när jag ser hur de inte bara förleder sig själva, utan vad som är ännu värre är man genom ett sådant handlande även förför och förleder sin lyssnarskara, därför blir också domen så mycket strängare och så mycket för dessa.

Inte så att jag i vördnad skulle ha böjt mina knän för, Paul Mc Cartney, om så vore. Men en sak är säker, det inflytande och på vad sätt hans musik har fått betyda mycket för mig, det kommer inte inte ens Pope i närheten av.

P.S. Idag lyssnar jag inte lika mycket och så ofta på Beatles musik som jag har gjort, men det är något som jag kanske skriver om en annan gång.

Om jag har tråkat ut dig med mina rader, ta gärna en koll på, Anders Gerdmars inlägg.

Där sanningen ligger lågt


I ett debattinlägg i Dagen, skriver, Stefan Gustavsson, ett inlägg. Jag citerar.

Är reformationen sakligt sett över? Mitt svar är nej. Det skriver Stefan Gustavsson, generalsekreterare i Svenska evangeliska alliansen.

Detta att många kristna, och främst gällande inom den Svenska kyrkan avsiktligt blundar för reella fakta, och skillnaden mellan protestantisk och katolsk, så kallad kristen tro är så vämjeligt att man behöver starkt ifrågasätta huruvida man kan kalla dom för ens kristna trossyskon eller ej.

Stefan Gustavsson, skriver vidare.

Luthers svidande kritik av avlatshandeln innebar början på reformationen. När jag i somras besökte Peterkyrkan i Rom möttes man av skyltar som visade vägen till en helig port, som öppnats för pilgrimerna. Påven utlyste i december 2015 ett barmhärtighetens jubelår, med erbjudande om just avlat. För den som med rätt inställning går genom porten mildras botgöringen och tiden i skärselden minskar.

Men låt oss nu ställa katolicismens lära och tro mot vad Guds ord har att säga om saken och som skall gälla för den som bekänner sig till den kristna tron, vilket visar sig stå i diametral motsatsförhållande till vad man där lär ut.

Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vis, och den väg är är bred som leder till fördärvet, och det är många som  går fram på den. Och den den port är trång,och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Matteusevangeliet 7: 13-14

Och vi inte förstår skillnaden mellan dessa två parter, så låt mig då vara tydlig. I så fall befinner man sig på allt annat än helig mark.

http://www.dagen.se/debatt/stefan-gustavsson-luther-in-i-pavens-skugga-1.796871

Sven Nilsson, skriver mycket bra och väl initierat om saken.

Ett problem, som man ofta bortser ifrån när det gäller den romersk-katolska kyrkan, är att den inte entydigt kan uppfattas som en kristen kyrka. Som institution är den också i nästan lika hög grad ett politiskt projekt, en politisk nation med territorium, jurisdiktion och diplomatiska relationer med omvärlden på samma nivå som andra länder emellan. Detta är ett arv från det gamla romerska imperiet. RKK som struktur är i viss mening en religiös variant av romarriket. I den dimensionen är Katolska kyrkan sårbar, vilket har visat sig genom historien. Dess status som politisk spelare kan i sin förlängning utgöra risk för att den blir en del av en kommande korrupt världsregering.

http://www.varldenidag.se/debatt/inte-sjalvklart-att-valkomna-pave-franciskus-teologi/Bbbpjx!A5cxTua7Jt33Qxu6cIyklQ/

Tänkvärt av Tomas Dixon


Tomas Dixon, har skrivit ett synnerligen intressant inlägg: Jesus grundade aldrig någon kyrka.  Här ett kort citat.

Det som Bibeln berättar om – på detta tema – är hur uppfyllelsen av urgamla profetior till det judiska folket gick in i verkställighetsfasen. Det är helt uppenbart i Nya testamentet (NT) att det för Jesus och de första Jesus-lärjungarna inte handlade om en ny religion utan om fullbordad judendom. Judarna hade länge väntat på Messias, nu hade han kommit.

Inlägget i sin helhet här.

Jesus grundade aldrig någon kyrka

Men de ord från den här artikeln som fick mina ögon att fästa ett extra ögonkast på den var de här.

GUD VALDE DE SMÅ OCH MAKTLÖSA. Simon Klippan var fiskare från en avkrok, inte kejserlig överstepräst i den tidens Washington DC!

Anledningen till att det idag inom våra kristna sammanhang sällan talas om varifrån, den sociala status, och om vilken bakgrund om var och en av de 12 lärjungarna hade som Jesus kallade till sig som så att säga sin inre kärna, det hänger samman med  en och bestämd sak, nämligen det faktum som är gällande för den som vill och känner sig kallad till nån form av församlingstjänst idag, antingen om det rör sig om pastorstjänst, eller om det rör sig om evangelistens tjänst. Nu är det förvisso inget som säger att bara för att man kommer från enkla förhållanden och har en bakgrund som låt oss säga renhållningsarbetare,  nu tog jag bara det som ett exempel, kunde lika gärna ha varit en fabriksarbetare, fiskare, eller vilket annat  lågavlöningsarbete som helst och som inte räknas till de mest statusinriktade yrken i vårt moderna samhälle, så kvarstår det som faktum att har du inte fullföljd gymnasiekompetens, följd av fleråriga studier på antingen folkhögskola, eller annan form av högskola, då ska du inte ens tänka tanken på att komma ut i tjänst i Guds rike, det är kört för dig, och detta innan du ens  har snuddat vid den tanken.

Men trots det faktum att kristenheten i vårt land aldrig någonsin har gått sån kräftgång som den gör nu, med medlemstapp, förkunnelse som inte håller sig till Ordet, och så vidare, är det ingen som ställer sig rannsakande frågor som. Hur och på vad sätt har det fört kristenheten framåt i det här landet genom att våra pastorer och andra typ av tjänster är så mycket mer välutbildade än vad de någonsin har varit?

Hur? Det är dags att vi åtminstone börjar till att fundera, både över ett och annat. Men läser m,an bara tillstymmelse till väckelsekristendom och till vilka Gud utvalde och kallade till tjänst kanske man kommer på andra tankar.  D.L Moody, hur många känner till just den amerikanske väckelsepredikanten som levde på 18-talet?. Och som gick direkt från att har varit skomakare till yrket direkt ut i tjänst, detta utan någon som helst teologisk utbildning.

Ett tappert försök till analys av svensk kristenhet, skrev Stefan Swärd, ett inlägg om det som du kan läsa om här.

Analys av svensk kristenhet

Så här skriver han bl.a.

Vi som har ett starkt engagemang för svensk kristenhet och tror på kristendomens framtid i Sverige, vi möter ständigt fakta som inte är uppmuntrande.

 

Citatet


Vi har alltså flera ledamöter i Sveriges högst beslutande församling, riksdagen, som offentligt har mobbat ett oskyldigt barn, och som vägrar be om ursäkt samtidigt som de skyller ifrån sig och fortsätter sprida lögner.

Citatet är hämtat från Sofia Mirjamsdotter, lysande och så brännande inlägg i Sundsvalls Tidning, där hon skriver om. Bara SD kommer undan med att mobba oskyldiga barn.  Artikel i sin helhet här.

http://www.st.nu/opinion/ledare/sofia-mirjamsdotter-bara-sd-kommer-undan-med-att-mobba-oskyldiga-barn

Jag tänker inte här idag uttrycka vad själv tycker och anser om det här partiet, och i synnerhet när det gäller vissa personer som borde och som inte är något annat än samhällets drägg,de ger jag inte ett dyft. Men för att undvika direkta personangrepp här så står jag över det. Men säg och ge mig en bra anledning till varför just SD lättvindigt skulle komma undan med det här.

Nej, påven har inget här att göra


Att det är i det närmaste omöjligt undgå att påven är på ingång till Sverige, det måste man vara blind för att i så fall har kunnat missa det. Men som sagt inget är omöjligt. Hur som helst har tidningen Dagen i dagens nummer ställt frågan till 10 personer om hur de ser på detta nu kommande besök. Du kan läsa om det här.

http://www.dagen.se/tio-roster-om-pavens-besok-i-sverige-1.793937

När jag efter att ha läst vad var och en av dom säger och har för åsikt om det här så förstärks jag i min uppfattning om att kristenheten i det här landet befinner sig ett andligt mer eller mindre katastrofalt läge, vilket bevisas genom den oerhörd stora brist på starka och frimodiga andliga ledare idag och som är gällande idag, inte ens inom den karismatiska kristenheten finns det idag nån andlig ledare, pastor, eller predikant som sticker ut på något nämnvärt sätt,och vad gällande den profetiska rösten och tjänst så har den tycks det som gått i graven, och det märks, inte minst när man läser vad var och en av de här 10 personerna, dock med vad nåt undantag säger.

Undantaget i det här sammanhanget och den jag syftar på är, Jacob Sunnliden, och som säger följande.

Personligen så svänger jag lite i den här frågan, jag går runt och provtycker om jag ska vara för eller emot. Jag var först emot, påven har inget i Lund att göra, nästan som en provokation. Sedan har jag svängt och tyckte att det är jättebra. Nu är jag väl någonstans mittemellan. Visst är det bra att prata med katoliker och komma ihåg reformationen, vi är bröder och systrar. Men det finns lärosatser som vi som lutheraner inte kan släppa på. I dokumentet som är framtaget, finns det en del tveksamheter, exempelvis i frågan om rättfärdiggörelsen. Dessutom är Martin Luther fortfarande bannlyst, och det första påven borde göra när han kommer hit är att upphäva den. Men jag har kollat med katolska stiftet, och han sägs vara bannlyst för tid och evighet.

Martin Luther, fortfarande bannlyst alltså. Intressant. Men det är inget som tycks bekymra de övriga nio, och än mindre ärkebiskopen, med flera inom den svenska kyrkan, som för övrigt är så kraftigt på fallrepet, detta dock utan att det varken bekymrar, eller är något som helst orosmoment för den och dess ledarskap, att ”båten” tar in vatten och är på god väg att sjunka är alltså inget som tycks bekomma dem, mycket märkligt.

För några veckor sen gick jag och min fru ur svenska kyrkan, och det är ett beslut som jag inte kan se det finns nån anledning till att ens ompröva, åtminstone inte i dagsläget. Och påven då? Han får gärna komma hit och besöka vårt land, men i så fall som turist och inget annat.

Bönens makt


Idag vill jag inleda det här inlägget med några ord från Guds ord, alltså den Den heliga skrift, och som även går under benämningen: Bibeln. För efter som det finns dom som inte förstår att Guds ord – Bibeln, är samma sak, utan tycks tro att det handlar om helt skilda begrepp, olika slags begrepp var och ett för sig, och som somliga menar på att man kan hantera lite hur som helst och vad man själv tycker och anser efter egen smak, tyckande och gillande, så kan inget bli mer felaktigt än så. Men samma trotsiga och uppkäftiga attityd som man visar upp och tar ställning gentemot Guds ord, det återspeglas också genom hur och på vilket sätt man lever sitt liv som en kristen. Men nu nog om det, kanske återkommer jag till ämnet i framtida inlägg här.

Men nu alltså några ord från 1 Timoteusbrevet 2:1-4

Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. Sådan är rätt och behagar Gud, vår frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och kommer till insikt om sanningen.

När man läser Guds ord kan göra det på många olika sätt, medans det finns som dom som så att säga rafsar över sin bibelläsning som vore det det handlade om en seriebok, och som strax har glömt vad det var man hade läst, och som en konsekvens av det inte får man inte sitt liv förvandlat till det som det är avsett till att bli, att bära frukt, till att bli mer lik Jesus. Men så finns det dom som inte bara läser Guds ord, utan begrundar vad som står där i, som bär ordet inom sig och tänker på det både dag och natt.

När och som det gäller de  ord från skriften jag här har återgett så undrar jag om inte vi som är kristna har missat nåt oerhört väsentligt och så betydelsefullt när det gäller de orden. Nämligen att när vi ber, helst varje dag för de som styr och regerar över oss, ändå är det just exakt det som ordet här manar oss till att göra, det vill säga, inte att vi intar en passiv och likgiltig attityd och hållning,utan att vi aktivt engagerar oss, detta genom det redskap som står till förfogande för var och en som är uppkallat efter hans namn. Bön! Det finns inget medel som är så starkt, som är så genomgripande och som just därför att vi står i direktkontakt med den högste när vi ber så är det fullt möjligt att det får direkta återverkningar, inte bara för egen del,utan även för de som står och befinner sig i en maktposition långt högre än vad vi själva kommer att uppnå, detta förutom ett fåtal som är insatta till att råda och regera över oss.

Bibeln har därför mycket att säga om det här, om hur bönens makt inte bara har fått vara ett redskap till att avsätta nationella ledare, kungar och presidenter, o s v. Utan också om hur bönens makt på både konkret och märkbart sätt fått att från att nationer har riskerat undergång, så har de i stället räddats och fått uppleva Guds välsignelse. Orden: Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.  Från Jakobs brev 5:16. Visar det tydligt på att när vi ber, då sätter det igång nånting, något som står i bjärt kontrast till att inte göra någonting alls. Därför varken vi kan ska eller ta lätt på det här, något som vi nonchalant viftar bort och tycker det får någon annan ta hand om. Men det är när vi ber, ropar till Gud för vår nation och dess ledare som vi har blivit införstådda med det allt mer prekära läget och den allvarliga situation som nu råder i vårt land.

Det är tid att vi ber för Sverige! Vill du vara med, eller ska du fortsätta att stå passivt vid sidan om och bara titta på?