Sveriges statsskuld


http://www.statsskuld.com/

Man tror knappt det är sant, men jo, det är det. Nån har sagt att tryggheten för våra politiker är att 99% av svenska folket inte känner till faktakunskap om det här. Då är det bättre att man  fortsätter att pilla sig i naveln och tror att livet är en lek än att man vaknar upp till rätt slags nykterhet och börjar inse ett och annat.

Dagens Twitter


Jocke Becker Retweetade Mikael Lindström

Det här är INTE klokt! De som förnekar en systemkollaps, bör informeras om att vi är mitt inne i en och det är skarpt läge…

Jocke Becker lade till

Citatet


Kampen för människovärdet och det ofödda livet måste fortsätta, detta är bara ett exempel på den moraliska uppluckring som pågår när det gäller människolivet.

Citatet är hämtat från, Stefan Swärds inlägg

Idag argumenterar man öppet för spädbarnsdråp i västvärlden

Idag argumenterar man öppet för spädbarnsdråp i västvärlden

Den nuvarande abortlagstiftningen som råder i vårt land och som ensidigt försvarar kvinnans rätt till att själv bestämma över sin egen kropp, detta utan någon helst inblandning och ifrågasättande av våra toppolitiker eller andra, är inget annat en skamfläck för vårt land. När ska vansinnet upphöra? När det gäller i fråga om den personliga integriteten och vad som gäller utan att någon annan lägger sig i ens privata angelägenheter, så finns det rum för det och vad som gäller inom de ramarna, men som när det gäller det ofödda barnets rätt liv, då hamnar det i ett helt annat fack, i en radikalt annan kategori, därför har vi varken råd eller ens rätt att tillåta den här debatten om det ofödda barnets rätt till liv falla till marken och så rinna ut i sanden.

 

Livet som 50+


Efter det att jag, det är nu är 5 år sen som jag kastades ut i hopplöshetens träskmarker med allt vad det innebär med att bli arbetslös, så kunde jag aldrig tänka mig vilken snårig väg och hur otillgängligt det skulle visa sig att det har blivit att återigen känna att man behövs som människa, mer än enbart för ens närmaste familj vill säga, för utan familjen då vet jag inte vad jag hade varit idag. Men som när det gäller att få en arbetsgivare att tycka att man är så tillräckligt intressant att det i sin tur skulle leda fram till en anställning, så har jag på senare år märkt att intresset kring en som person är numera så kallt att det mest vanligaste förfaringssättet som blir bemött på är av en rådande och kompakt tystnad, kort sagt hör man sällan eller aldrig någonting ifrån dom, vare sig via e-post, eller att man blir kontaktad, detta via genom telefonsamtal.

Men jag ämnar och tänker inte klaga över det här tillståndet, det finns så många människor idag som sitter i precis i samma sits som jag själv gör, jag är således inte på minsta sätt unik att ha det som jag har det, men visst lever drömmen fortfarande kvar inombords att en dag så vänder det igen, åt rätt håll.